Småfalkarna och annat

Idag var det då äntligen dags att klä granen, den där granen som vi äntligen tagit oss för att inhandla (häromdagen). Den här gången kapade vi av en bit av granen, så som man tydligen ska göra, för att den ska kunna suga i sig ordentligt med vatten. Förra årets gran började barra dagen efter att vi klätt den, men i år hoppas vi att den står så grön och grann i huset något längre.

Mattias hoppade runt i små glädjeskutt och jämfotahopp hela förmiddagen. Gissa om han längtar tills tomten ska komma? Marcus ger ett mycket coolare intryck. Det kanske inte syns på fotona, men de är nyfriserade båda två. En spännande och efterlängtad resa (buss och tunnelbana) med farmor till NKs julskyltning och sen till frisör Petra. Vid Sergels torg tar väl Marcus tålamod slut och han undrar var stan är nånstans. En hjältemedalj till farmor för prestationen att ta med sig båda vildingarna in till stan.

Så här fin blev granen, den är mest klädd nertill och så högt som grabbarna når, men fin ändå. Notera också vår superultramoderna variant av kristallkrona som hänger på plats och ger ett jättefint, mjukt ljus. Vi fastnade för ”modern variant av kristallkrona”, för ”peruken” och ”köttätande blomman” lät inte alls lika mycket som vedertagna inredningstermer.

En promenad till Konsum med hela cirkus-Falk i snö. Grabbarna blev dragna på kälken och skrattade mer eller mindre hela vägen till och från Konsum. Hjärtvärmande skratt i snöyran.

Jag och Mattias satt framför TVn igår och det blev reklam. Jag kopplade bort TVn och tänkte på annat, men Mattias väckte mig med:
-Drabbas du av det?
-Vaddå? Jag lyssnade inte på TVn.
-Röksug.
Antagligen var det reklam för Nicorette. Jag svarade nekande och gick igenom varför man inte ska röka.

Vid middagen idag kom rökning på tal igen och vi gick (igen) igenom varför man inte ska röka:
-Man får svarta lungor, dålig kondition och man kan få cancer och dö, säger jag i ett försök att göra ett ordentligt intryck så att de aldrig börjar röka.
Mattias tänker och tänker och tänker och kommer till slut på ännu en sak som argument för varför man inte ska röka:
-Och man kan få röksug.

Reklammakarna för Nicorette vet vad de gör, de har i alla fall bankat in ”röksug” i skallen på Mattias. Fast jag tvivlar på att han ens vet vad det är.

Jag och Mattias skottar snö. Plötsligt stannar han upp och frågar:
-Ska jag och Marcus få allt av er?
-Vaddå få allt?
-Från dig och pappa.
-Vaddå för något?
-Ja, allt, när ni dör.
-Ja, det är väl klart, svarar jag och känner mig ganska förvirrad. Alltså, vad pratar de om på dagis egentligen?
-Så då kan vi köpa massa saker?
Men i bästa fall har vi några år kvar och de hinner få lite annat i huvudet än lego när de ska ut och shoppa upp arvet.

Mattias sitter i soffan med sin farsa och slötittar på Gäster med gester. Mattias får syn på Lars Kronér:
-Kolla, där är Dobidoo-chefen!

Luciafirande på dagis i år igen, men i år var det inte bara trista morsan som kollade, utan även farmor! Jag och Marcus hade parkettplats eftersom vi smet över från andra sidan och hamnade direkt bredvid scenen. Marcus sjöng med med hög röst (och sin egen tolkning av konstiga ord som ”han vattna sina fålar fem”). Mattias hade koll på farmor ”Jag såg farmor”, var det första han sa han när han kom till oss. Vi köade oss ner genom folkhavet till farmor, som fick ståplats längst bak och vis av förra årets trauma, utlöst av utebliven fika (som man ska ha med sig själv), hade jag i år även med fika (jag – JAG – bakade lussebullar på egen hand, inga russin hade jag, men skit i det, JAG bakade i alla fall lussebullar i år). Grabbarna verkade nöjda.

Joanna var nöjd och missnöjd om vartannat. Trött tjej.

Båda grabbarna var pepparkakor, en med M&M på mössan en utan.

Marcus fick visa farmor hur det ser ut på hans sida också. Jag försökte fota, men att få med tre personer på ett och samma foto är inte helt lätt, i alla fall inte om två av dom är biltokiga småfalkar som är rätt trötta på att bli fotade.

Puh, nu är det ett år (s vila) till nästa gång.

Hallå, häcken? Hoppas du mår bra där under all snö.

Grabbarna pulsade i snön över ängen, klättrade upp för snöberget, åkte kana ner. Jag, Joanna och hundarna gick runt ängen och stod sen i vad som kändes som evigheter i blåsten innan de hade pallrat sig fram till korsningen. Men, men, de var glada i alla fall och har snart alldeles på egen hand trampat upp en stig över ängen (dock för smal för vagnen – kanske borde be dem gå i bredd?).

På hemvägen (vid kvart över tre och redan mörkt ute) var det samma långsamma färd över ängen och väl hemma lekte de ute. Mattias fotade stolt sin första snögubbe för säsongen:

Det är minus arton grader ute. Jag tror att vi stannar här i sängen idag.

-Mamma, snälla kan du inte dammsuga? Snälla, snälla, snälla.

Tror ni att de tjatar om dammsugning för att dammråttorna har blivit större än Joanna? Nähädå, det är så fantastiskt kul att se dammsugaren blåsa upp ballonger i luften.

Claes jobbar 8-20 så jag får ha alla barnen alldeles för mig själv hela dagen (ooh, the joy!). Men det var strålande solsken, klarblå himmer och ungefär 7 minusgrader, som gjort för en promenad. Så hela cirkusen Småfalkarna och hundarna vandrade iväg till Konsum, en promenad på en dryg kilometer tur och retur. Total tidsåtgång ca 2 timmar, inkluderar då backklättring och åka-på-rumpan på snöberget som är uppskottat mot Konsumväggen, handla, bråka med varann, kisspauser (tvåbenta – av med overaller, av med one-piece, kissa, på med one-piece, på med overall), gå längs snövallar, kasta snö på varann, sparka snöfotbollar och en massa andra aktiviteter, så det var en rätt schysst (svårslagen) tid.