Kategori: Uncategorized

…så firade vi faktiskt Joanna redan på hennes riktiga födelsedag, 2 augusti. Jordgubbstårta såklart:

Stora stearinljus i brist på tårtljus:

Och presenter såklart:

Docka och dockvagn gjorde liten Joanna glad.

Flera SMS gratulationer och telefongratulationer fick hon också på sin riktiga födelsedag, jättekul!

Redan några dagar efter fläktbytet var det dags för kakelbyte i köket. En del av de röda kakelplattorna satt lösa, så efter att vi röjt undan alla sakerna i köket så var steg två, dvs att ta bort det gamla kaklet, fort gjort. Första skivan på plats:

Efter en del funderande över hur och om man skulle fästa den bakomliggande hörnlisten så var skiva nummer två på plats hyfsat fort:

Efter sju timmar var alla plattorna på plats, fogarna satta, elen på plats igen och sakerna tillbakaplockade. Kan kanske låta som lång tid för att sätta upp sex skivor (såga hål för eluttag, lunch, såga till skivor, skruva fast dom och en del annat tog tid), men det flöt på rätt bra. Det är mycket ljusare i köket nu, även om det inte framgår av det här fotot:

En detalj, spana in listerna:

Vi tog alltså bort de gamla listerna ovanför det gamla kaklet, de där listerna som var en dryg halv cm djupa och som gjorde att man inte kunde öppna de båda skåpen närmast väggarna mer än halvvägs. Den detaljen gör att vi nu kan öppna skåpdörrarna helt.

Farmor och faster Lotta tog svängen förbi Söderköping på väg hem från Gotland via Oskarshamn. Tvååringen gratulerades, först var hon väl lite blyg men sen började hon slita i presenterna. Hello Kitty crocs, satt som gjutna på fötterna:

En solhatt fick hon också:

Som att det inte var nog så fick alla småfalkarna en passande skylt också, som varnar för busfrön.

Söt tjej i solhatt:

Det är löjligt mycket getingar just nu, slöa, förvirrade getingar övergivna av sin drottning. Vi slog lätt ihjäl ett hundratal.

Kam och sax åkte fram, tassar klipptes på hundarna och håret på Joanna, som faktiskt satt still när Lotta klippte henne, till skillnad från när jag försöker ansa hennes hår.

Ett besök på stranden hanns med också innan de hastade vidare hemåt.

Claes har vaxat båten, slipat, målat, putsat rutorna, fixat med elen och lanternan, skrubbat invändigt och gud vet vad han har hållit på med. Men så en dag sa han att nu är det sista skruven som ska skruvas in:

Sen var det sjösättning och ivriga småfalkar hoppade glatt in. Vi körde omkring i Gropviken en halvtimme eller så, med en del motorproblem, den tjuvstannade och svarade inte alltid på full gas. Men när den gjorde det, alltså när vi åkte i full fart, så tjöt Mattias av skratt. Jag är glad över att jag inte blev sjösjuk.

Vi har ett litet kök här på landet och Claes tyckte att vi skulle byta ut mikron, ett stort åbäke som upptog en hel bänkskiva, och också byta ut fläkten, som var i vägen när Claes lagade mat. En kombinerad mikro och fläkt införskaffades och har stått och tagit upp plats i extrarummet i över ett halvår nu. Den kombinationshistorien är nämligen djupare än vad köksskåpen är och Claes stod inte ut med tanken på att mikron skulle sticka ut tre centimeter utanför skåpen. Så projektet blev så mycket större än att att bara plocka ner den gamla fläkten och sätt in den nya: köksskåpen skulle plockas ner, plankor spikas upp bakom för att agera distanser, skåpen skruvas upp igen. Sen var det några elledningar och eluttag som skulle läggas till också. Men så kom då den där ”nån dag”-dagen igår, när projektet skulle utföras.
Före-bild:

Skåpen är tömda och den gamla mikron är bortplockad, så man ser inte att den upptog hela bänken närmast fönstret. Skåpen nerplockade och elledningar på gång:

Problem uppstod såklart. Fläkten, som liksom går bakom mikron, kunde inte passas in i den gamla fläktens utblåsrör. Så Claes fick svära och förbanna sakers tillstånd en stund och sen klättra upp på vinden. Om ni tycker att det är varmt ute, så kan Claes meddela att det är rena köldknäppen jämfört med temperaturen uppe på vinden, där under taket. Fler bonusar, förutom värmen, var det trånga utrymmet, att förflytta sig med hjälp av två plankor för att landgång saknades (för att de ##¤!!# klåparna hade ##¤%!!# och ##¤!!# och ##¤!!#), getingbona och inte minst glasfiberisoleringen som kliade så härligt.

Men klart blev det, efter att Claes roat sig några vändor uppe på vinden:

Sen har ju detta fläktbyte lett till att det inte finns kakel på väggen bakom den nya fläkten för att de där #censur# som byggde huset inte kaklade bakom fläkten. Så vi har ännu ett härligt projekt att se fram emot: kakelbyte.
Mattias var väldigt snopen och tyckte att det ser ut som innan. Han undrade väl varför vi hade slösat bort en hel dag utan att vara i havet.

Spana in världens finaste tjej:

Vi var på tur i Söderköping häromdagen. Vi började med uppletande av parkeringsplats och eftersom Milou, som är tränad i sök och spår, satt i bilen och inte hjälpte till så tog bara det en kvart eller så. Söderköping är populärare än man kanske kan tro.

Vi klättrade upp till Ramunderberget, med vagn och allt. Medalj till mig som puttade upp vagnen hela vägen för den branta vägen som vi valde. En ännu större medalj till snart-två-åriga Joanna som kämpade sig upp på egna ben. Grabbarna måste ha vingar, för dem såg vi inte så mycket av förrän vi kom upp till grusvägen där de stod och väntade på oss.Grusvägen ja, den går alltså lite mer snirkligt och är således inte lika brant men till priset av att den är mycket längre. Vi valde att gå den steniga, smala och superbranta stigen upp. Med barnvagn vill jag här påminna om. Det här fotot kanske inte ger en helt rättvis bild av hur brant det faktiskt är, för det är riktigt lodrätt brant (grabbarna syns längst där uppe):

Vi överlevde dock allihop:

Utsikten utan Falkar i vägen:

Sen fick hundarna svalka sig i Göta kanal, där vid Rabbitövergången. Stränga skyltar påminner om att hundar alltid måste hållas kopplade, så det var nära att jag också fick mig ett dopp:

Vi käkade en snabb lunch vid en korvmoj, i solen och halv storm för det var det enda som funkade med tre stora hundar:

Vi gick förbi kyrkan också, där ungarna testade att sitta i kungatronen. Mattias hade frågor för någon vecka sen om hur man blir kung. Jag – finne, helt emot monarki och absolut för republik  – försökte att inte vara för beskt emot monarkin när jag förklarade att man föds in i en kungafamilj. Gick inget vidare, med beskheten alltså, men rojalisten Claes höll faktiskt tyst.  De fick prova på att sitta i tronen i alla fall:

-Var är knappen? undrade Mattias och gick runt tronen och letade.
-Va?
-Det är hål här, det är högtalare, så det måste finnas en knapp nånstans som får igång ljudet.
Tekniknörd. Men ok, Claes kan få påverka honom att bli en tekniknörd om jag får påverka honom att dissa monarkin. Ingenjörer är inte tekniknördar, vill jag påpeka. Inte jag i alla fall.

Efter lunch brukar Claes natta Joanna, som behöver sova ett par timmar.

Claes kommer insmygande och ropar åt grabbarna att komma fort. Vi kutar ut allihop, nyfikna som vi är, och får se en stor (ganska stor i alla fall) älg. Claes försöker fota den:

Jaa, den är väl där nånstans. Kanske. En liten spoling till tall finns i alla fall med på bilden (om man vet var man ska titta), och vid den tallen finns också en av våra sex tomtgränsrör. Tallynglingen står där mellan två av alla de stora tallarna och måste kanske fällas när vi sätter upp staket. Kanhända att den då har blivit lika stor som sina grannar. Det här är i alla fall utsikten om man sitter på altanen och kollar åt vänster.

Vi åkte in till Norrköping en dag och hittade en trevlig, skuggig runda vid Motala ström. Först gick vi över en bro, Femöresbron, namngiven efter slanten det förut kostade för att använda den.

Slant modell större, men som vi som levde på artonhundratalet faktiskt känner igen:

Massor med härliga träd finns det längs strömmen.

Längst bort på rundan:

..över en bro, förbi Norrköpingsanstalten, in i Folkets park, glasspaus, strandpromenaden tillbaka. Vi hann också med att fota ett tiotal livbojar.