Författare: Claes Falk

Joanna utforskar världen. En bra sak med landet är att vi inte har någon grind till grabbarnas rum och hon kan alltså hänga med dom som hon vill. Allt ska smakas på:

Det är inte sällan man ser henne med något i munnen (sorry, Claes, kunde inte låta bli att ta med det uttryck som du gillar att reta dig på; ”ofta” är inte alls lika roligt att skriva nu som ”inte sällan”).

Joanna är en liten solstråle för det mesta, men hon kan också bli riktigt skitförbannad, till exempel om nån grabb bär på henne mot hennes vilja, eller tar en leksak ifrån henne som hon hittat och vill ha. Den här lilla tjejen kommer nog att bli en utmaning vad det lider.

Alla foton tagna av Mattias.

Grabbarna fick gå ut i skogen igen, med ryggsäck full med picknicksaker: festisar, mackor, mariekex, bananer, godis.

Och min telefon är full med nya foton och filmsnuttar.

Fotona alltså tagna av grabbarna.

I helgen vandrade vi runt i ett medeltida Söderköping. Riddare, gycklare, vägar kantade med facklor, höbalar här och där, trekantiga riddarflaggor överallt, häst-och-vagn-turer, bågskytte, dubbningar, yx-kastning. Av det stora utbudet aktiviteter valde vi ponnyridning med lanser:

De fick försöka träffa tavlan med sin lans när de red runt på den riddarhästutklädda ponnyn (båda lyckades).

Sen valde vi också att gå på Robin Hood showen, där Robins gäng mötte Sheriffens gäng i olika utmaningar till hästs. Vi frågade grabbarna om de tyckte att det var roligt.
-Jag tycker inte det var roligt, sa Marcus med gråten i halsen.
-Vaddådå?
-Jag har inte min riddardräkt på mig, svarade han och saknade den present han fick överlämnad av farmor på sin riktiga födelsedag (27 augusti, tänkte försöka banka in datumet…)
Trots den missen hade de roligt. De tittade på showen med stora ögon i alla fall och Marcus klappade Robins häst efteråt.

En som efteråt var glad att få röra på sig var den här lilla tjejen:

Vi firade Marcus ännu en gång. Han, som ibland hamnar lite i skymundan i sin storebrors skugga, verkade glad över att få mycket uppmärksamhet, han var sprallig, åt och drack, skrattade och öppnade presenter.

Tack snälla alla för att ni fick mellanbarnet att känna sig precis så underbar som han är. Vi siktar på att få upp draken innan snön kommer! Den där presenten som Marcus slet upp och sa
-Ett snöre och blixten-påse.
-Nä, vet du inte vad det är?
-En drake! så det visste han visst.

Marcus fyller år 27 augusti och inget annat, jag hör återkommande rykten (från olika håll) om att han skulle fylla år 28 augusti. Jag var med när han föddes och kan härmed dementera alla sådana rykten! Karolinska i Huddinge har planerade kejsarsnitt på torsdagar, så jag vet dessutom att det var en torsdag (liksom Joanna och My, och Mattias skulle också ha varit född en torsdag om allt gått som planerat, nu missade han torsdagen med ca 1,5 timme och föddes fredag istället).

I tisdags var det alltså fyra år sen Marcus kom och han hittade ett glassogram i brevlådan! Den lyckan! ”Till mig?”, ”Får jag ta en glass?” frågade han och var på väg till frysen. ”Jo, men i Pressbyråns frys” förklarade vi. En lyckad present (Tack, Linda).

Han fick en plånbok och blev så glad, så glad över den med. En som bröt ihop totalt var Mattias, han hade ju inte fått en endaste present. Han surade och grinade på sitt rum ca en halvtimme och tog sen på sig tapperhetsmanteln och kom ut och firade sin lillebror tillsammans med JariJennyMayaMollyochMy.

Middag och grön tårta med lila ros (som jag tiggde till mig på IcaMaxi eftersom Claes sa att de sagt på dagis att det var det Marcus drömde om).

Vi firade honom igen hos mormor igår (där Mattias fick en plånbok!). Kanske ska han firas nån mer gång också (men det går lite segt med bestämmande av dag där), som tur är behöver han ingen förberedelsetid alls för att käka tårta med släkt och vänner, han ställer upp dygnets alla timmar gissar jag.

Gräsklipparen vill inte starta, så nu senast tog Claes med sig startgas. Han sprejade gas och drog i snöret, om och om och om igen. Den gick nästan igång, men den här gången fick Claes ge sig. Nästa gång hotade han att ta med sig fler verktyg och då får vi se om gräsklipparen får ge sig och om vi därmed kan ansa djungeln av gräs lite grann i alla fall.

Vi promenerade ner till Sandfjärdsviken och hundbadet där. Grabbarna började med att ta av sig strumporna och skorna, plaskade en stund, tog av sig tröja och byxor, plaskade lite till och tog sen av sig också kallingarna och badade i det ganska varma vattnet.

Antagligen var det årets sista dopp, som slutade i ett litet trauma föranlett av att vi inte hade några handdukar med oss (vi tänkte ju bara bada hundarna).

Joanna, Claes och Marcus låg och sov så jag och Mattias tog hundarna och gick till skogs. Vi öppnade alltså dörren, klev ut på altanen, travade över tomten och fortsatte in i skogen. Vi gick en sväng längs fårstänglset som finns ca 200 meter bakom vårt hus och som löper (dels) parallellt med vår gata. Det stängslet verkar hägna in ett ordentligt stort område. Jag fotade Mattias när han bara var tvungen att ”testa” trappan över inhägnaden:

Senare samma morgon packade jag en matsäck åt grabbarna och de fick gå ut i skogen själva medan vi löste melodikrysset (”vi” är här ungefär lika med Claes, jag känner igen en del barnvisor och vissa punk- och rocklåtar, annars är det mycket stora luckor hos mig när det kommer till melodikryssets frågor). Mattias fick ta med min telefon och gick bananas med fotandet, här följer ett axplock av det han producerade (ett, möjligen två, foton fick Marcus ta, antagligen för att Mattias ville ha ett någorlunda bra foto på sig själv och för att han insåg att han inte kunde ta det någorlunda bra fotot själv)

Kolla sötnosen:

Mattias fotar Mattias:

Sensommartjut á la Ronja?

Efter en dryg timme gick jag och Milou ut och letade upp grabbarna. Vi hittade dem ca en halv kilometer bort (i skogen mellan femte huset från vårt och fårstänglset). De hade spelat in en miljon videosnuttar på sig själva och vi skrattade så vi grät när vi kollade på dom. Fantastiskt lyckad utflykt! De kan nog få förtroendet igen att gå en sväng i skogen själva.

Ibland lämnar vi ungarna i bilen när vi snabbt springer in nånstans för att handla någonting. Jag lämnar alltid min telefon till Mattias, så att han kan ringa om det är något (vilket han för övrigt gör i princip varje gång, oftast för att tala om att Marcus har gjort någonting). Förutom att ringa sin pappa brukar han sitta och spela spel. Men häromdagen måste han ha varit trött på både det ena och det andra och istället fotat sin lillasyster:

Ryggsäck, nya (angry bird) kläder, glatt humör, på väg till skolan. Stora killen…