Författare: Claes Falk

Mitt hjärta bultar lite extra för matematik. Och det är nästan så att en liten tår kommer fram när jag ser grabbarna praktisera detta vackra ämne:

-En, en, två, två, tre, tre, fyra, fyra….

Osten delas upp så korrekt, så ni anar inte.

Precis när Janne och Helen kom över så siktade vi påskharen. Ja, ”vi” som i alla utom grabbarna som inte var tillräckligt snabba. Men de bekymrade sig inte så mycket över det, utan satte genast igång att leta efter påskägg. Och de hittade varsitt godis, tatuering och ballongfyllt ägg.

Farmor kom också förbi och lämnade påskägg, som påskharen felaktigt hade levererat till henne. Äggen innehöll fina tröjor (tack, säger vi inofficiellt till farmor och officiellt till påskharen).

Sen hade påskharen även utnyttjat posten för att leverera ännu fler presenter: godis till grabbarna och tröja till Joanna (stort tack, Linda). Marcus fick den äran att öppna paketet och han slet verkligen upp det. S-L-E-T upp det. Vaddet i det vadderade kuvertet tog ungefär en kvart att dammsuga upp (hur lyckas de?)

Det har inte funnits ork eller tid att uppdatera bloggen på ganska länge, så inläggen kommer i lite konstig ordning (alltså inte i tidsordning). Vi var ju på ett annat kalas också häromveckan, när Lis 17e födelsedag skulle firas. Inga foton på det (busandet och medföljande ljudvolymen på ungarna är inget vi vill påminnas om heller), men grabbarna fick en kalaspåse med sig hem (tack Linda!) och de tjatade hela vägen hem om att de ville bada och använda påsens innehåll. Och det fick de, men bara en kvart så det blev lite besvikna miner när de inte fick ta Henata-badbollen. Men den som spar han har, de ska få slå sönder den vad det lider. Och kvarten blev en halvtimme, som vanligt, och hela badrummet blev plaskvått, som vanligt.

Mattias meddelar:
-När jag blir stor så ska jag ha fyra barn och två hundar.

Summan känns i alla fall bekant.

Claes var på kurs i tre veckor, varav några dagar i Östersund. Pernilla och Ismelda satte sig på tåget och åkte hela vägen upp från Lund, och var avlastningsänglar. Bland (mycket) annat så gjorde hon godis med grabbarna:

Uppskattat på alla håll! Tack, Lundatjejer!

Marcus gillar choklad, men passar han i den här snobb-mustaschen?

Dagis gick på teater på fredag, så fredagslediga skulle barn missa det besöket. Mattias var rätt ledsen över det, så farmor kom som räddande ängeln och tog med sig båda grabbarna. Flera källor berättar att Marcus skrattade högt och hjärtligt på dockteatern och när jag frågade dem så var båda väldigt nöjda med dagen. Det blev även lite korvgrillning innan:

Och farmor hade inte njutit (ähum) klart av sina barnbarns sällskap, så jag lämnade allihop hos henne och åkte iväg och red (stort tack, Monica!). Kort hundpromenad på Drevviken efter ridningen i fantastiskt väder:

Joanna har hittat en ny favoritleksak: hundarnas matskålar. Ah, den ljuvliga musik som uppstår när hon slår på en skål med en annan leksak, och det crescendo hon uppnår när hon bankar skålarna mot varandra.

Hade det varit en tävling med rubriken ”Störst bula vinner”, så hade Mattias lätt vunnit den.

Dagislekar kan (också) gå lite vilt till ibland (och särskilt när det är många vikarier).

Något som verkligen får grabbarna att fnissa och skratta hjärtligt och som är något av en happening är att åka genom en biltvätt. Just denna söndag var uppladdningen inte helt rolig, för det var inte bara vi som kom på att det kanske var dags att tvätta bilen så vi satt i biltvättskön i över en timme. Men grabbarna fick till slut sin belöning:

Marcus kände nog lite skräckblandad förtjusning över det hela, i alla fall när det var dags för borstarna:

En som inte brydde sig så vansinnigt mycket var Joanna: