Månad: december 2013

Claes duschar och varmvattnet tar slut. Han hävdar med en dåres envishet att det måste vara fel på vår 50-liters varmvattenberedaren. Ventil, värmeslingor, den ena teorin efter den andra slänger han fram.
-Men varmvattnet kan ju ta slut, tycker jag till slut.
-Men jag har ju duschat förr utan att det tog slut.
-Ja, men vi kanske har använt mer varmvatten nu än då?
-Nä, det måste vara varmvattenberedaren som är trasig.
-Äh, lägg av, det funkar ju nu.
-Det kan inte ta slut sådär fort. Det är femtio hinkar vatten!
-Va?! FEM hinkar!

Jag hävdar att man menar 10-litershinkar om man anger mått i hinkar i det här sammanhanget och att man annars skulle sagt ”50 stycken en-litersmått” och inte ”50 stycken hinkar som rymmer 1 liter”. Claes är lika tjurig här och hävdar fortfarande att vår varmvattenberedares innehåll motsvarar 50 hinkar och att 50 hinkar varmvatten bara inte kan ta slut med mindre än att varmvattenberedaren är trasig.

Japp, så där står vi nu.

Ungarna sitter framför TVn och tittar på cirkus (just nu en häst som ser ut som Lilla Gubben).

Claes är inte så intresserad av cirkusen på TV. Han spanar in köttet och kött-termometern i ugnen istället.

Och jag uppdaterar bloggen nästan i realtid! Man hänger väl med… (ok, lite ironi här, jag hänger inte alls på såna där nymodigheter som facebook, mail i telefon, instagram, twitter och allt vad det nu heter).

Joanna fastnade vid hockeyspelet inne på leksaksaffären.

Hon får såklart gärna ta upp det som hobby. Bara hon fastnar för ridningen också.

Häromdagen åkte vi till Norrköping. Jag och Mattias tog en promenad med hundarna i Himmelstalund medan Claes stannade i bilen med sovande Marcus och Joanna. Stora ängar med stenhällar, med massor med hällristningar gjorda på bronsåldern (googla, googla plocka fram gamla skolkunskaper), dvs. 1500 f. Kr-500 f. Kr.

Utforskaren Mattias hittade hällristningar som avbildade yxor, svärd, båtar, fotspår, solen och massa annat i isrännorna som inlandsisen lämnade.

Helt klart värt ett nytt besök, dels för att visa Marcus hällristningarna, men också för att det tydligen ska finnas en fin skog där med björk, sälg och tall enligt turistbroschyr, som också låter oss veta: ”På en del av tallarna växer tallticka som visar att träden är över 100 år gamla. Genom skogen slingrar sig ett elljusspår.” Jag frågade Mattias vad han tror att en tallticka är för något, och svaret, efter viss betänketid, var ”tandtråd”. Så vi skulle antagligen kunna gå hela elljusspåret många gånger utan att se några som helst spår av talltickor. Är min (ganska kvalificierade) gissning.

Vi åkte in till ”stan”, vilket här betyder metropolen Söderköping, inspelningsplats för Madicken (har jag nyligen fått lära mig). Spana in Madicken-wannabeen, aka Joanna, på promenad längs med Göta kanal:

Småfalkar gömmer sig bakom kaninerna, som står på pass vid ”Rabbit Crossing”. Det är alltså kaninskulpturer som står på båda sidor om kanalen:

Inga foton på trapporna som vi klättrade uppför, 90 meter och en miljard trappsteg var det kan jag meddela, men så väl värt besväret. Utsikt över bygden.

Sen tog vi en lättare väg ner, längs en av de breda stigar som finns (löparspår finns det också, men dem ska jag prova på en annan dag, när jag har tappat förståndet helt och hållet). Grabbarna älskade att leka äventyrare och bergsklättrare och ville genast ta ett varv till. Vi skrattade käkarna ur led åt det roliga skämtet, jag och Claes.

Claes och småfalkarna var nere en sväng här i Söderköping en helg för några veckor sedan, medan jag var hemma (och jobbade). När de kom hem hade de en hemlighet. Ojojoj, vad svårt det var för Mattias att hålla tyst. Han våndades och våndades och erkände att ”Det är så svååååårt att inte säga!”. Vi vet ju vilket stort behov han har av att prata och att han ändå klarade av att hålla det hemligt att de hade julpyntat här var verkligen en bedrift! Så här fint är det här:

Julstjärnor, ljusstakar och julgran.. Ni fattar va, vad svårt det var för Mattias att hålla tyst!

Nästan lika jobbigt som att veta om att de har en hemlighet utan att själv ha en aning om vad det är. Fatta vad svårt att INTE förhöra Mattias..

Nu ser vi fram emot nyårsafton (med tomtebloss som enda fyrverkeri).

Tack för i år från Småfalkarna!

Med julklappar på huvudet och händerna.

Vem av dessa tre som är gladast över legojulklapparna?

Dött lopp, tror jag.

Claes, Joanna och jag var ute och hjälpte jultomten med vissa klappar och under tiden var grabbarna med farmor på bio:

-Bara andra gången vi är på bio, meddelade Mattias.
Och trots att det är mjukare säten på en bio än vid en innebandyrink, så är det bara snäppet roligare. Jag fick se blåa små knäppgökar bli jagade av en galen trollkarl när jag tog grabbarna på deras biopremiär. Vet inte om farmor drog en vinstlott när hon tillsammans med grabbarna såg Disney-flygplan flyga jorden runt.
-Flygplan blir inte sådär skrynkliga när de kraschar i vattnet, hade Mattias påstått, när ett av planen veckades ihop vid den oplanerade landningen i vatten.
Popcorn, lite övning i pengar, bio, halvdag med farmor, varmkorv och bröd – sammantaget en mycket lyckad dag för grabbarna (Tack, Monica!).