Månad: augusti 2013

Marcus fyller år 27 augusti och inget annat, jag hör återkommande rykten (från olika håll) om att han skulle fylla år 28 augusti. Jag var med när han föddes och kan härmed dementera alla sådana rykten! Karolinska i Huddinge har planerade kejsarsnitt på torsdagar, så jag vet dessutom att det var en torsdag (liksom Joanna och My, och Mattias skulle också ha varit född en torsdag om allt gått som planerat, nu missade han torsdagen med ca 1,5 timme och föddes fredag istället).

I tisdags var det alltså fyra år sen Marcus kom och han hittade ett glassogram i brevlådan! Den lyckan! ”Till mig?”, ”Får jag ta en glass?” frågade han och var på väg till frysen. ”Jo, men i Pressbyråns frys” förklarade vi. En lyckad present (Tack, Linda).

Han fick en plånbok och blev så glad, så glad över den med. En som bröt ihop totalt var Mattias, han hade ju inte fått en endaste present. Han surade och grinade på sitt rum ca en halvtimme och tog sen på sig tapperhetsmanteln och kom ut och firade sin lillebror tillsammans med JariJennyMayaMollyochMy.

Middag och grön tårta med lila ros (som jag tiggde till mig på IcaMaxi eftersom Claes sa att de sagt på dagis att det var det Marcus drömde om).

Vi firade honom igen hos mormor igår (där Mattias fick en plånbok!). Kanske ska han firas nån mer gång också (men det går lite segt med bestämmande av dag där), som tur är behöver han ingen förberedelsetid alls för att käka tårta med släkt och vänner, han ställer upp dygnets alla timmar gissar jag.

Gräsklipparen vill inte starta, så nu senast tog Claes med sig startgas. Han sprejade gas och drog i snöret, om och om och om igen. Den gick nästan igång, men den här gången fick Claes ge sig. Nästa gång hotade han att ta med sig fler verktyg och då får vi se om gräsklipparen får ge sig och om vi därmed kan ansa djungeln av gräs lite grann i alla fall.

Vi promenerade ner till Sandfjärdsviken och hundbadet där. Grabbarna började med att ta av sig strumporna och skorna, plaskade en stund, tog av sig tröja och byxor, plaskade lite till och tog sen av sig också kallingarna och badade i det ganska varma vattnet.

Antagligen var det årets sista dopp, som slutade i ett litet trauma föranlett av att vi inte hade några handdukar med oss (vi tänkte ju bara bada hundarna).

Joanna, Claes och Marcus låg och sov så jag och Mattias tog hundarna och gick till skogs. Vi öppnade alltså dörren, klev ut på altanen, travade över tomten och fortsatte in i skogen. Vi gick en sväng längs fårstänglset som finns ca 200 meter bakom vårt hus och som löper (dels) parallellt med vår gata. Det stängslet verkar hägna in ett ordentligt stort område. Jag fotade Mattias när han bara var tvungen att ”testa” trappan över inhägnaden:

Senare samma morgon packade jag en matsäck åt grabbarna och de fick gå ut i skogen själva medan vi löste melodikrysset (”vi” är här ungefär lika med Claes, jag känner igen en del barnvisor och vissa punk- och rocklåtar, annars är det mycket stora luckor hos mig när det kommer till melodikryssets frågor). Mattias fick ta med min telefon och gick bananas med fotandet, här följer ett axplock av det han producerade (ett, möjligen två, foton fick Marcus ta, antagligen för att Mattias ville ha ett någorlunda bra foto på sig själv och för att han insåg att han inte kunde ta det någorlunda bra fotot själv)

Kolla sötnosen:

Mattias fotar Mattias:

Sensommartjut á la Ronja?

Efter en dryg timme gick jag och Milou ut och letade upp grabbarna. Vi hittade dem ca en halv kilometer bort (i skogen mellan femte huset från vårt och fårstänglset). De hade spelat in en miljon videosnuttar på sig själva och vi skrattade så vi grät när vi kollade på dom. Fantastiskt lyckad utflykt! De kan nog få förtroendet igen att gå en sväng i skogen själva.

Ibland lämnar vi ungarna i bilen när vi snabbt springer in nånstans för att handla någonting. Jag lämnar alltid min telefon till Mattias, så att han kan ringa om det är något (vilket han för övrigt gör i princip varje gång, oftast för att tala om att Marcus har gjort någonting). Förutom att ringa sin pappa brukar han sitta och spela spel. Men häromdagen måste han ha varit trött på både det ena och det andra och istället fotat sin lillasyster:

Ryggsäck, nya (angry bird) kläder, glatt humör, på väg till skolan. Stora killen…

Ibland kommer inte händelser helt i kronologisk ordning här på bloggen. Det följande hände morgonen den 2 augusti.

Jag bad grabbarna slå in vår 1-års present till Joanna. Grabbarna gick in i gula rummet med papper och tejprulle och hade jag bara anat att den uppgiften skulle ta närmare trekvart, så hade jag såklart krupit ner i sängen igen. 45 minuter senare kommer de ut med detta… eh… konstverk:

Låt mig bara säga att de lätt slog sin faster Lotta i tävlingen ”Bäst igentejpat paket”. Inte många varv tejp kvar på den rullen och utmaningen blev för stor för Joanna, som alltså fick ta hjälp av sina brorsor för att få upp det:

Notera tungföringen på nyblivna ett-åringen, när hon spanar in sin låda med klossar:

Om affärspersonalen har placerat en sak man vill ha lite för högt i för hållande till ens längd, ja, då kan man, om man verkligen, verkligen vill ha saken, lägga ner alla bråk med sin lillebror, fundera en sväng och sen samarbeta för att få tag i saken:

Belöningen: ett rör med chips.

Barnen får en sommaruppgift från dagis varje år, och i år var rubriken ”Mitt möte med teknikens värld”. Det enklaste hade kanske varit att ta med Marcus till mitt jobb, men patent är nog lite väl abstrakt för en snart-4-åring. Så istället fick han skruva upp en sån där manick som jag bara skriver om:

Det var rörande att se hur stolt han var när han skruvade upp de små, små skruvarna i den gamla mobiltelefonen. ”Jag kan!”, upprepade han förvånat gång på gång. ”Jag kan själv!” Jag frågade vad han trodde att han skulle hitta och han svarade tvärsäkert (och väldigt otippat) ”Mjölk. Och vatten.” Han hittade varken det ena eller andra, men däremot ”Magiska saker”.

Jag försökte förklara och berätta om signaler, antenner, kretskort och annat, men han sammanfattade det hela så bra med sina ”Magiska saker”.

Japp, nu var det dags igen efter några års uppehåll. På med Midnattsloppströjan, iväg in till stan en perfekt lördagskväll i augusti och springa 10 km tillsammans med ca 30 000 andra. Roligt lopp! Premiär för Nadja, sjunde gången för mig. En av oss sprang och en av oss lunkade, men vi tog oss runt. Och nu, fyra dagar senare, börjar jag kunna gå som vanligt igen, den grymma träningsvärken i låren har äntligen släppt.