Kategori: Uncategorized

Söndagen inleddes med fotbollsträning, fortsatte med hundpromenad med Nadja medan grabbarna snikade till sig pannkakor till lunch hos grannen, sitta lite i solen och snacka, testa rockring. 

Sen kom mormor, Jari, Jenny, Maya, Molly, My, Janne och Helen och grattade Marcus.

Käka korv, chokladkladdkaka och – äntligen – öppna presenter:

Säga hejdå till mormor:

Oj, så nöjd Marcus är över alla presenter han fått den senaste veckan. Och på söndag är det kalas för dagiskompisar och andra kompisar och kusiner. Hejhå, vad jag ser fram emot det. Jenny – om du läser detta – minns att du har obligatorisk närvaro! Sen är Marcus färdigfirad för i år.

Grabbarna har en del lego. En hel del lego. De har bland annat en triljon legogubbar och gummor av alla de slag: poliser, tjuvar, utomjordingar, byggare, ambulansförare, brandmän, jultomtar, StarWars-karaktärer, allt, allt, allt. Men Någon/Några har en konstig böjelse som tvingar Någon/Några att plocka bort ett ben här, en arm där, en hand, ett huvud.. Jag och Claes gjorde ett försök att bringa ordning i bårhuset:

Vi misslyckades. Vi hoppas att de saknade armarna, händer och huvudena inte är mördarnas troféer som ligger gömda i någon garderob (eller läser jag för många deckare, tro?)

Faster Linda kom över och grattade Joanna och Marcus. Ungarna blev jätteglada och skulle bland annat visa foton på sig själva (och på min stora mage när Marcus låg i den). Marcus: Får jag en present av dig?

Och det skulle dansas till Sean Banan. Marcus: När får jag öppna presenten?

Middag och tårta och Marcus: Får jag öppna presenten nu? Det fick han och vips satte de igång att bygga legot han fick.

Joanna älskar klänningar och kjolar och blev så glad över sin present:

Stort tack, Linda, för att du tog dig tid att åka hit! Mycket uppskattat av oss alla.

Marcus firades på dagis, med ballong, kort och sång.

Vi är som vanligt sent ute, men när jag märkte att Marcus förväntade sig kalas på sin riktiga födelsedag så skickade vi blixtsnabbt ut 4 sms-inbjudningar dagen innan den stora 5-årsdagen. Till vår stora glädje kom farmor och grattade:

Käka middag, blåsa ljus på tårtan, lyssna på Ja-må-han-leva, ja, alltså det var en lång och tung väntan innan Marcus äntligen fick öppna presenter:

Lego, tröjor, böcker och insektsutforskarväska. De först och sist nämnda presenterna har lett till en hel del bråk. Båda vill leka med StarWars skeppet och båda vill fånga och studera insekterna. Turas om? Nä, det funkar bara inte! Mattias surade i morse för att det inte var leksaksdag på skolan, för då skulle han ha tagit med sig insektsväskan och visat alla. Marcus surade för att skotten till skeppet ligger någonstans där vi inte hittar dem. Tur att de bara fyller år en gång om året, synd att det inte är på samma dag.

Claes och Marcus, den senare hemskickad från dagis pga ”hängighet”, var och hälsade på hos en fårägare, där Claes fick hålla på med en av sina favoritsysselsättningar: pilla på en dator. I anslutning till hundhotellet (som fårägaren också driver) så stod tydligen en porslinshund i form av en schäfer fast målad svartvit för att föreställa en för gården mer passande ras: bordercollie. Farmor går och väcker Marcus, som satt och sov i bilen. Marcus får syn på porslinshunden:
-Det där är ju en schäfer.
Den var inte tillräckligt maskerad för att lura honom. Sen kan man ju fundera över hur han har lärt sig rasen schäfer, om man vill, eller så får kan man konstatera att den där minnesmästaren minns de mest onödiga saker.

Claes har tjatat om att det är dags att säga hejdå till spjälsängen, så i söndags (när han jobbade) bad jag Marcus och Mattias att skruva isär den:

och det gjorde de med den äran, nu har vi ingen (ihopmonterad) spjälsäng kvar.

Så Joanna sover första delen av natten i sin säng i sitt rum och andra halvan mellan oss. 

Vi hade jättekul i Lillgården, jag, småfalkarna, Jassa och Milou. De fyrbenta satt i eller i alla fall väldigt nära en myrstack i en dryg timme (utan att säga till), för när jag hämtade dem var de fulla med stora myror. De väntade tålmodigt medan jag och ungarna sprang fram och tillbaka i en skateboardramp. Spana in Joannas surf-stil:

Claes latade sig på jobbet hela långa dagen.

Även om grabbarna är kända för att använda saxen på olämpliga sätt så har Claes, jag, Joanna, Mattias och Marcus alla alibi, vi var hos grannen på middag. Kim är hos JariJennyotjejligan och är också friad från misstanke. Hampus var ute och kan också uteslutas som gärningsman. Kvarstår fyra misstänkta. Jag ville ju inte peka ut någon såhär utan bevis, men huvudmisstänkt var en vars namn börjar på M och slutar på lou.

Nu såhär tre dagar senare vet jag att Milou, om hon inte var ensam om att äta upp delar av Joannas byxor åtminstone är en av de skyldiga.

Ungarna älskar att handla, Joanna älskar särskilt att köra runt kundkorgen:

Claes älskar också att handla, fast inte tillsammans med galet vilda och jag-vill-ha-tjuriga småfalkar. Det är en utmaning.

Grabbarna var på kalas hos grannen tillsammans med Claes. Jag och Joanna smet iväg med hundarna och träffade Nadja. En sväng i skogen med barnvagn, med tjej som gick själv en del medan jag och Nadja turades om att bära vagnen.

Härliga raggsockor, levererade av Nadja (tack!) visas upp: