Månad: februari 2013

Först fanns det en på huvudet. Sen en till på magen. Och för varje timme poppade de upp, de röda prickarna och blåsorna och nu är de väldigt många och överallt.

-Jag är en prickig korv! säger Mattias glatt, inte särskilt påverkad av vattkopporna. Fast de har inte börjat klia än.

Jag tycker att vår femåring är rätt cool som ville ha sushi och som åt sushi:

Pinnarna blev lite överkurs såhär första gången, så han fick använda en variant.

En anledning till att det kan ta allt från en kvart till en timme att gå till eller från dagis är alla snöberg man absolut måste bestiga.

Andra anledningar är selektiv hörsel. De verkar ha ett inbyggt filter som filtrerar bort ordkombinationer som ”Ät upp din gröt”, ”Klä på dig nu”, ”Borsta tänderna”. Sen finns det en hel del ”jag ska bara..”-relaterade anledningar också. Men vi var i tid till samlingen en gång i januari. Vi satsar på att dubblera det nu i februari, vi har några dagar på oss att komma i tid två gånger.

Från njurinsuffiens, via juvertumör, konstaterad infektion – ”men vi vet inte var”-, misstanke om livmodersinflammation, till infektion i urinblåsan som gått upp till njurarna. Fördröjning med minst en dag att komma igång med rätt antibiotika (”Jag vet inte vad som har hänt, ni var med på vår ringlista”). Bagis får inte högsta betyg precis. Och de reparerade det inte ett dugg när jag fick otillräckligt med antibiotika utskrivet:
-De här kommer inte att räcka om hon ska äta trekvarts tablett per dag i tjugo dagar, säger jag när jag ringer upp.
-Vaddå, för att det är trekvarts tablett?
-Va? Nä, för att det är tio tabletter totalt, och då räcker de inte i tjugo dagar.
-Då får du ringa och förlänga det då.
Och jag som trodde att jag just ringde och försökte fixa ett fel som blivit. Jag gav upp och la på. Tur för deras finanser att det inte finns några dygnet-runt-alternativ i Stockholm.

Nenne är skinn och ben och äter dåligt. Men nu med rätt antibiotika håller vi alla tummar att hon blir bra fort!

Man vet att mängden snö är ansenlig när plogvallen är populär som pulkabacke.

Här visar grabbarna en av varianterna som de roade sig med just idag. Mattias ligger på mage på stjärtlappen och Marcus åker på hans rygg. Sen ligger de och fnittrar länge när de åkt ner för hela den långa backen.

Tycker ni att sex månader är för ungt för att lära sig plattan? Tycker ni att 5 år är för tidigt för att lära ut användning av plattan?

Grabbarna älskar att vara i kälkbacken. Och vilken tur att vi köpte en till kälke…(så behöver inte en stå där ensam och känna sig övergiven, parkerad vid backen).

(Stjärtlapparna var ganska populära de med).
Hundarna tyckte väl att det var sådär måttligt roligt, men stod stoiskt ut (la sig till och med och sov).

Grabbarna fick en alla-hjärtans-dag-present i morse: Angry Bird-tröjor. Glada miner och inga bråk på hela morgonen, däremot mycket angry-bird-lekar: de var arga fåglar och låtsades bli ivägskjutna och exploderade bredvid mig. Om och om och om och om igen. Ganska kul de femtio första gångerna, sen blev det lite tröttsamt.

Efter dagis såg de ut såhär:

Marcus hade hjärtan målade på kinder och händer. Och hjärtan var (såklart) dagens tema och han kom hem med detta alster:

Stolt som en tupp! På baksidan finns två frågor som han hade svarat på:
Hjärtat ska vara till någon/några man tycker om, vem vill du ge ditt hjärta till?
Till mamma, pappa, Mattias och min lillasyster.
Varföe ska de få ditt hjärta?
De lever med mig och är snälla, jag tycker om dom.

”Lever med mig”…? Ibland låter han som 100 år gammal.

-Mamma, mamma, kan du fota mig och Joanna?
Ok:

-Mamma, mamma, skynda dig!
-Vad är det?
– Kan du fota mig och Joanna?
Ok, ok:

Mattias vill väldigt gärna bli fotad med sin lillasyster!

…se på mig!