Småfalkarna och annat

Ja, vi är väldigt förtjusta i Nynäshamn. Senast badade vi (väldigt varmt vatten!) och lekte på Hoppetossa (väldigt populärt, som vanligt).

I år hittade vi till Krokodilbadet också (till slut) och det visade sig vara en rätt trevlig strand, med brygga, sandstrand och lekplats.

Joanna älskar sand och la sig och gosade med sanden (hon sover alltså inte här):

Och att krypa runt i den:

I lördags firade vi Joanna igen och Jari. Grillat, jordgubbstårta, lek och presenter sammanfattar väl kvällen ganska väl. Joanna fick sin andra docka (med tillbehör!)

Och på lördagen var hon lite mer aktiv i sina försök att öppna presenterna:

Ibland är det bra att bordet kan göras riktigt långt, men det är svårt att prata ”med andra änden”.

Bra bok, gott kaffe och god choklad. Sommardröm! (Minus ljudet av bråkande grabbar)

Det är fint på Muskö! Och hundarna älskar att bada i havet:

Joanna blev 1 år i fredags (semesterslö och sen uppdaterare av bloggen..) och det firades med middag och tårta.

En del av oss hade ork att spela badminton i sommarvärmen, som höll i sig till sent på kvällen (den myggfria kvällen, nota bene).

Andra orkade hoppa i studsmattan:

Joanna fick träna på att gå (och det gås bättre och bättre).

Presenter! Söt flicka blev ännu sötare med rosett i huvudet (tre-pack, där grabbarna snabbt la beslag på varsin rosett. Att Marcus skulle vilja ha en var ganska tippat, men även Mattias sprang omkring med en i sitt kortklippta hår).

Joanna fick sin första docka. När hon stoppade ner handen i påsen där den låg, drog hon snabbt upp den igen, som om det var en läskig låda på Fångarna på fortet.

Men det gick snabbt över och dockan fick en kram.

Tack alla, för en trevlig kväll och fina presenter!

Igår var vi in till stan en sväng. Claes och Marcus besökte Claes jobb, jag, Joanna och Mattias besökte chokladfabriken (så mycket gott finns det där!). Sen McDonalds, Nespresso, HM, en till HM och ännu en HM innan vi hittade t-shirtarna jag lovat till grabbarna. Ninja turtles är det på dom. Ingen aning om vad det är för tv-program de kommer ifrån, men populära är t-shirtarna. Mattias första kommentar i morse var ”Pappa vet vad alla turtles heter!”. ”Nähä, det tror jag inte alls att han vet”, svarade jag. ”JO! Han kollade på plattan”. Så nu är det alltså meningen att jag också ska lära mig vad de eländiga djuren heter. Jag, som inte ens kan komma ihåg viktigare namn, såsom t ex vad mina uppdragsgivare heter… Skulle inte tro att jag tänker fylla namnminnesbanken med namn på Ninjaturtles.

Det har varit en extremt fin sommar i år (hittills) och vi har faktiskt kommit iväg till ett flertal olika bad. Nu senast var vi på Kumlabadet en (sen) eftermiddag. Inga fotobevis på att vi alla var i vattnet (ok, inte Joanna), men Marcus var som ett litet vattendjur, hoppade i från bryggan om och om och om igen. Båda grabbarna tränar på att simma och jag tror att det var Marcus som plötsligt helt förvånat skrek: ”kolla jag simmar!” Och det gjorde han (med armpuffar).

Det finns gungor också där, mycket uppskattat, särskilt av Joanna.

Denna sommar händer det faktiskt en del i trädgården! Vi ska slå ner en gräsmattekant ett par decimeter från altanen, fylla upp med jord utanför den och med sjösten mellan den och altanen. Det kommer att bli fint, det tror vi. Sen får vi väl fullt upp med att hindra Joanna från att sätta sjösten i halsen.

Nu senast har vi fixat med insynsskydd på andra sidan altanen också. Så nu slipper grannarna se exakt hur mycket bearnaissås vi tar till det grillade. Och Claes kan ändå upprätthålla sin ovana att hålla lite koll på vad grannarna gör.

Ett återkommande tema hos oss är felaktigt beräknad åtgång av färg, spackel, tapet, takplåt, sten… ja, vad än vi håller på med så kommer vi förr eller senare till en punkt där vi upptäcker att det vi inhandlat inte räcker. Murbygget har vi haft extrema problem med när det gäller det. Så Claes och barnen har varit iväg till Molnsätra (som ligger norr om stan, kanske i Kalhäll) tre, fyra, fem gånger nånting. Häromdagen var vi där allihop, denna gång för sista gången (peppar, peppar..). Det fattades—trumvirvel—en enda sten. Vi köpte två, så får vi se om det räcker. På vägen hem fick jag en snilleblixt, vi skulle besöka Mulle Meck parken. Det var en succé, alla gillade det, och det är en riktigt bra och genomtänkt lekpark. Det finns vattenslussar, damm, båt, bilar, labyrint, klätterställningar, små hus, gungor, gungbräda… Grabbarna klättrade på Buffa, Mulles hund.

Marcus var särskilt fascinerad av bilarna, med alla knappar, rattarna, spakarna. Joanna fick åka med i en av dom:

Det fanns en linbana, och den var såklart väldigt, väldigt populär hos adrenalin-junkien Mattias och även Marcus åkte med förtjusning.

En som fyllde magen i parken var Joanna, sand, sand, och mer sand åkte in i munnen.