Ett återkommande tema hos oss är felaktigt beräknad åtgång av färg, spackel, tapet, takplåt, sten… ja, vad än vi håller på med så kommer vi förr eller senare till en punkt där vi upptäcker att det vi inhandlat inte räcker. Murbygget har vi haft extrema problem med när det gäller det. Så Claes och barnen har varit iväg till Molnsätra (som ligger norr om stan, kanske i Kalhäll) tre, fyra, fem gånger nånting. Häromdagen var vi där allihop, denna gång för sista gången (peppar, peppar..). Det fattades—trumvirvel—en enda sten. Vi köpte två, så får vi se om det räcker. På vägen hem fick jag en snilleblixt, vi skulle besöka Mulle Meck parken. Det var en succé, alla gillade det, och det är en riktigt bra och genomtänkt lekpark. Det finns vattenslussar, damm, båt, bilar, labyrint, klätterställningar, små hus, gungor, gungbräda… Grabbarna klättrade på Buffa, Mulles hund.
Marcus var särskilt fascinerad av bilarna, med alla knappar, rattarna, spakarna. Joanna fick åka med i en av dom:
Det fanns en linbana, och den var såklart väldigt, väldigt populär hos adrenalin-junkien Mattias och även Marcus åkte med förtjusning.
En som fyllde magen i parken var Joanna, sand, sand, och mer sand åkte in i munnen.
