En hel fredagsförmiddag….

…. med bästa dottern! Hundpromenad i ett par timmar. Första timmen var det väldigt mycket gnäll på Joanna, och jag gav henne Den Imaginära Stora Gnällpokalen, och efter det skrattade hon och blev trevlig.

En av oss klarade apgången hela vägen plättlätt, den andra orkade två pinnar. En är väl lite närmare släkt med aporna, helt enkelt. För inte kan det väl handla om vikt och armstyrka..?

Supportrarna

Brorsorna hängde med ner till IP för att heja på syrran och hennes lag. Mycket oväntat och väldigt roligt (för mig i alla fall). Jag fick löpande kommentering, mest i form av förbättringsområden (brist på passningsspel, många långskott från många ”soloartister”..), men också positiva saker, t ex att syrrans mål var jättesnyggt. TIFen vann 7 – 3, eftersom domaren inte räknar målen i deras serie, sprang Joanna och Vilma fram efter matchen och frågade vilka som vann. De svart-orangea vann (7 – 3, vet vi som räknade, 10 – 2 hävdar Joanna).

Vansinnigt iskallt, trots att det såg så varmt och skönt ut från köksfönstret. Jag vände vid dörren och bytte shortsen mot långbyxor. Ibland jobbar hjärncellerna…

Nattvandring

Det var dags för P07fotboll att nattvandra på byn, och Claes kände sig tvungen att ta på sig det. Jag hakade på, men då fattades det en för att komma upp i minimiantalet 3. Så Kela lös upp och sa att hon gärna ville gå med! Och då hakade Andreas på. Och när Stefan hörde att tränarkollegan skulle gå, så hakade han också på. Plötsligt var vi fem flitiga myror. Lugn kväll på byn.

Foto: Stefan Lindbladh

När tredje timmen på vandringen närmade sig sitt slut, skojade Andreas om att han fan skulle rulla ner för backen. ”Ja, gör det!”, utmanade Kela, så rullade gjorde han.

Fyra timmar gick hyfsat fort ändå, i detta knäppa men trevliga gäng.