Småfalkarna och annat

Joanna och alla hennes prickar tog sig ett välförtjänt bad, vilket gav en liten stunds vila från klådan.

Såhär glad var hon i badet:

Sen tjatade sig största storebrorsan såklart till att få att hoppa i han också:

Marcus med sina prickar (en bråkdel av Joannas antal) valde duschen.

Hela huvudet är fullt med prickar.

Vattkopporna runt ögonen känns som de med allra sämst placering.

Marcus prickar går fortfarande att räkna, han är antingen någon dag efter Joanna eller också klarar han sig lindrigare undan.

– Mattias, kan du kolla hur kallt det är ute?
– 18 grader.
– Nä, jag menar ute, kolla den andra siffran på termometern.
– 23 grader.
Mattias kollade alltså inte fel, det var arton minusgrader ute i morse. Men vi låtsas att det är vår:

Hundpromenad i Hanveden.

Grabbarna springer bland träden och samlar livspuckar. Fråga inte mig, jag bara återger vad de sa. Kan möjligen vara inspirerat av Mario-spelande.

-NEJ, MARCUS!! skriker Mattias när han upptäcker att Marcus har ”fel” badbomb i handen.
Om man kan ha ”fel” badbomb? Japp, om ens faster har talat om att just en blå badbomb i en överskickad present är ”jättebra mot vattkoppor” och lillebror tar en annan så tar han ju fel badbomb. Så de badade med en blå badbomb och Marcus gjorde en fantastisk upptäckt:
-MATTIAS! Man kan dela den här bomben, sa han och gav halva till Mattias. Till allas förtjusning, för det kan vara ganska svårt att komma ihåg vems tur det är att få släppa bomben i vattnet (VIKTIGT moment i barnens värld och källa till bråk).

Stort tack, Linda!

27 februari 2013 fick älskade Nenne somna in.

Saknar dig.

Först fanns det en på huvudet. Sen en till på magen. Och för varje timme poppade de upp, de röda prickarna och blåsorna och nu är de väldigt många och överallt.

-Jag är en prickig korv! säger Mattias glatt, inte särskilt påverkad av vattkopporna. Fast de har inte börjat klia än.

Jag tycker att vår femåring är rätt cool som ville ha sushi och som åt sushi:

Pinnarna blev lite överkurs såhär första gången, så han fick använda en variant.

En anledning till att det kan ta allt från en kvart till en timme att gå till eller från dagis är alla snöberg man absolut måste bestiga.

Andra anledningar är selektiv hörsel. De verkar ha ett inbyggt filter som filtrerar bort ordkombinationer som ”Ät upp din gröt”, ”Klä på dig nu”, ”Borsta tänderna”. Sen finns det en hel del ”jag ska bara..”-relaterade anledningar också. Men vi var i tid till samlingen en gång i januari. Vi satsar på att dubblera det nu i februari, vi har några dagar på oss att komma i tid två gånger.

Från njurinsuffiens, via juvertumör, konstaterad infektion – ”men vi vet inte var”-, misstanke om livmodersinflammation, till infektion i urinblåsan som gått upp till njurarna. Fördröjning med minst en dag att komma igång med rätt antibiotika (”Jag vet inte vad som har hänt, ni var med på vår ringlista”). Bagis får inte högsta betyg precis. Och de reparerade det inte ett dugg när jag fick otillräckligt med antibiotika utskrivet:
-De här kommer inte att räcka om hon ska äta trekvarts tablett per dag i tjugo dagar, säger jag när jag ringer upp.
-Vaddå, för att det är trekvarts tablett?
-Va? Nä, för att det är tio tabletter totalt, och då räcker de inte i tjugo dagar.
-Då får du ringa och förlänga det då.
Och jag som trodde att jag just ringde och försökte fixa ett fel som blivit. Jag gav upp och la på. Tur för deras finanser att det inte finns några dygnet-runt-alternativ i Stockholm.

Nenne är skinn och ben och äter dåligt. Men nu med rätt antibiotika håller vi alla tummar att hon blir bra fort!