Månad: februari 2014

Jag var på kontoret och jobbade igår, så följande är ren spekulation. Ungarna leker inne med grannkompisen Liam. Liams pappa kommer och föreslår en gemensam tur till Hanveden för att åka skridskor. Alla grabbarna jublar. Claes jublar också och hoppar glatt upp, för nu slipper han ju sitta och kolla på herr-stafetten. Skönt att  slippa se herrarna ta guld i direktsändning. Alternativt scenario är att att Claes åker trots OS och skidstafett för att göra grabbarna glada. Iväg kom de i alla fall.

Mattias och Marcus hade kul, Joanna satt snällt i vagnen och tittade på (inte hela tiden, det var tydligen så tråkigt att hon somnade en sväng).

När skridskoåkningen stängde kom ISBILEN! Alla grabbarna var, enligt uppgift, imponerade och ville kolla in proceduren.

Igår besökte vi småfalkarnas morfar. Det var en mycket blyg liten tjejfalk, en tjurig och nyvaken storfalk och en glad och leksugen mellanfalk:

Joanna var fastfrusen vid entrén ända tills saften och pepparkakorna kom fram, då smög hon sig fram. Det var ungefär då också som Mattias tinade upp och blev lite gladare.

Alla hinkade i sig saft, två doppade pepparkakor i saften och tillsammans tömde de kakfatet.

Mycket bus med morfar, lite dans och också gympauppvisning hanns med. Mattias hjulade, Marcus stod på händerna och Joanna ställde sig med rumpan i vädret (ner med händerna på golvet nära fötterna och så ner med huvudet mellan händerna). Populärt nummer!

Joanna älskar att springa omkring nakenfis, så i morse tog jag av henne blöja och pyjamas och lät henne springa omkring naken en stund. Plötsligt ser jag hur hon stannar upp, står stilla och har en koncentrerad min. Jag grabbar tag i henne och springer in och sätter henne på toan. Hon fortsatte med det hon höll på med och nu är bajsa-på-toan-premiären avklarad!

Det är ju så fantastiskt kul att låna skor som är 15 nummer för stora. Så stumpan var en äkta Pippi Långstrump idag:

De älskar att dansa, småfalkarna. Och de kan en hel del ”moves”, Joanna är helt fantastisk på att skaka på höfterna och rumpan. De dansar helst till Sean Banan och konstiga låtar som ”What does the fox say?”. Men ingen är perfekt.

Grabbarna hittade lära-gå-vagnen och den är ju så förb–at jobbig (högljudd och lämnar märken i golvet och föranleder massor med bråk mellan grabbarna). Men den är ju även rolig då, sett från barnens synvinkel. Mattias sprang runt med Joanna i vagnen, en Joanna som mer än villigt satt i och körde rallyvagn.

Eller Olsson och Karlsson som de heter, var på besök häromdagen och socialtränades med småfalkarna. Grabbarna ställde villigt upp som godisautomater, och vågade till och med ge Olsson en godis från munnen:

Bedårande söt är han, Olsson. Ja, Marcus med för den delen.

Marcus hade fått en remiss till öron-näsa-hals-läkare på Sophiahemmet, så han fick hänga med mig till jobbet på Styrmansgatan (eller Strandvägen som vi brukar säga, eftersom vi har balkong åt det hållet). Jag fick i alla fall lite grann gjort den dagen, Marcus var upptagen med plattan:

”Han pratar som en vuxen”, tyckte Ami om Marcus. Och han var stor när vi kom till sjukhuset, modig, som gapade stort och tydlig, när han svarade på doktorns frågor. Hans polypkörtel täpper till luftgången lite, men eftersom han egentligen inte har större besvär kan vi välja att vänta och se om det växer bort eller operera bort en bit av körteln. Vi är bra på att avvakta, så det gör vi några år i alla fall (eller tills han får eventuellt får större besvär än att han låter när han käkar och låter lite täppt).

Grabbarna var ovanligt nöjda när de var ute en gång, ja, när det fortfarande fanns snö kvar, så kanske två veckor sen. Alltså, de kom inte in och berättade vem som sparkade vem på benet och vem som drog av mössan av vem och liknande viktig information. De kom in och var väldigt upphetsade och ville att jag skulle komma ut och titta vad de hade haft för sig:

Två spadar, mycket snö, mycket energiska småfalkar och voilá en tjusig snötunnel resulterar.