Månad: januari 2014

Minna mus fick somna in igår (hjärtsvikt). Du fattas oss, stora fina blåmes.

2006-04-23 – 2014-01-30

Vi kommer till skolan och Mattias omsvärmas genast av två kompisar, som berättar hur kul de tycker att det är att Mattias äntligen kommit till skolan. Den ena undrar:
– Varför tycker alla så mycket om dig Mattias?

Tänk att få det mottagandet när man kommer till jobbet.

Tjata på grabbarna att klä på sig och borsta tänderna, klä på Joanna och borsta hennes tänder, drömma om tider när hon kan det själv, lämna på dagis, hem och jobba, hämta på dagis, beundra konstverk som ungarna gjort, förklara varför vi går och inte åker bil de ca 500 meter det är mellan hem och skola/dagis, avstyra de värsta bråken, fixa middag, plocka leksaker, tjata på ungarna att ta på pyjamas och borsta tänder. Sen är det hundarna och katterna också. Och den egna motionen (hahahaha). Dagarna rullar på. Många roliga saker säger de, ungarna, men få präntas tyvärr ner.

Inte ens foton tar vi varje vecka, så här är ett som är några veckor gammalt.

Vi kanske gick lite överstyr nu på förmiddagen när vi eldade. 24 grader. Claes gick ut och svalkade sig.

Claes slog inte på värmen på distans den här gången, utan vi skulle se hur lång tid det tog att värma upp huset från 11 grader till något som var mer behagligt. Fööör lång tid om man frågar grabbarna, som gnällde i kör över hur kallt det var.

Och det var lite kyligt faktiskt, och då brukade vi vara vana vid ca 14 grader på morgonkvisten när det blivit en köldknäpp och elementen inte hängde med i förra huset.

Men hög mysfaktor är det på att sitta framför brasan och värma sig.

Och alldeles passande så var veckans teckenspråksord på dagis ”härligt, mysigt” (vifta med spretade fingrar under hakan).

Hål i taket..

..ger plats för skorsten.

Braskamin på plats! Huset har numera en skorsten också, och sotarsteg:

Claes och sotaren har proveldat i kaminen:

….att få jobba som barnfotograf. Måste vara ett hyfsat utmanande jobb. Särskilt om man tänker sig att ha med fler än ett barn på samma foton. Gärna där alla sitter still så att alla syns, tittar in i kameran och ser glada ut. Plötsligt händer det, påstås det, (men inte på Mayas 6-årskalas häromdagen).

Så var det då äntligen dags: första skridskoturen för både Mattias och Marcus. Att vi kom till skott i år och inte redan förra året (då vi fixade skridskor till Mattias), är väl mest för att Mattias ska åka skridskor med skolklassen en dag i veckan några veckor framöver. Det var första gången för Claes på sisådär 25 år (några gånger åkte han väl förresten när Jari tränade hockey). Efter införskaffande av hjälm (till Claes) och skridskor (till Claes och Marcus), så åkte vi till Hanveden. Grabbarna var lite spända, och jag frågade vem som ville hoppa ut på isen först. Mattias vågade inte gå först, men Marcus var glad frivillig försökskanin.

Det var ju väldigt halt och ganska svårt att hålla balansen och det drattades på ändan många gånger, men efter en och en halv timme, när jag kom tillbaka efter hundpromenad med Nadja och Joanna, så var grabbarna fantastiskt duktiga. De tog sig fram utan att ramla och inte bara det, de å-k-t-e skridskor (i motsats till att stapla fram på dem), i alla fall Mattias.

Lite spel med lånad klubba blev det också:

På det första ”grupp”fotot stod de båda två, men det fotot (taget ett par sekunder innan fotot nedan) var så svart så det ratade jag. Det jag ville säga med det är att fotot nedan kanske är orättvist mot Marcus, han stod på benen han med stor del av tiden.

Hjärtat.

-Grabbar, vi skulle hälsa så mycket till er från Veras mamma. De hade varit och badat. Eller simmat, förtydligade Claes.
-Men simma är väl som att bada? säger näbbgäddan Mattias.