Marcus har övat och övat på alla sångerna och verkligen sett fram emot luciatåget:
– Vi ska åka luciatåg, påstod han.
– Va? Vart ska ni åka då? undrade jag men fick så fantasifullt svar så jag fattade inte riktigt.
Nu var luciadagen så äntligen kommen. Vi stod ute och väntade (huttrande) på att ungarna skulle komma i ordning (ungar som inte ville, som ångrat sig, som hade problem med kronor, med mössor, som inte visste var de skulle stå…). Till slut så kom de i alla fall igång med sången, vi stod och försökte se något och applådera på rätt ställen (inte så lätt alla gånger, ibland stod vi och väntade på fler verser, som inte kom), och sen var det dags att gå in och käka medhavd fika.
Inga foton utomhus (vi stod längst fram när vi kom, men folk fyllde liksom på framifrån, så jag, som inte ville fota bakhuvudet på fräcka föräldrar, lät bli utomhusfotandet helt). Men inne passade jag såklart på att fota vår fina lilla pepparkaksgubbe:
Marcus fick, trots att han inte får vara på dagis på fredagar, också följa med till RosAnders och sjunga för de äldre.
-Vi var i gamla huset, påstod han efteråt, lite förvirrande för jag trodde han menade vårt gamla hus i Väländan. Det var alltså mer huset för gamla han menade. Han undrade också var morfar var, han sågs inte till (Claes kanske förklarade att det finns ganska många ”gamla hus”).