Grabbarna är löjligt pipiga (alla tre och den största är nästan värst) när det gäller att äta ute på baksidan, det är för blåsigt, det är för kallt, det är för varmt, det är för regnigt, för mulet, för myggigt, för många getingar, ja, det ena efter det andra. Men nu har vi käkat ute för första gången i år. Och så här glad blev jag över det, och jag behövde inte ens muta grabbarna att se glada ut (kanske blir de såna när kameran åker fram).
