Vid ett-tiden tappade hela kontoret kontakten med det avlägsna virtuella kontoret (remote desktop). Det gick med andra ord inte att jobba, om man inte hade varit så listig att man hade skrivit ut något jobbmaterial. Det hade jag ju nu inte gjort, så istället för att sitta på kontoret och bli mer och mer irriterad på att allt ska vara så himla datoriserat, packade jag ihop och åkte hem. Hämtade grabbarna på dagis och åkte till deras mormor.
Vi hade fått en inbjudan till en tillställning på mormors balkong. Vad vi gjorde där? Vi planterade potatis! Eller ja, grabbarna planterade potatis, grävde i jorden, skvätte jord på balkongen, stoppade ner potatisar och och vattnade. Och nu hoppas vi att det blir nya små potatis som grabbarna kan skörda vad det lider.
Och fika-älskande Marcus fick såklart fika: