Månad: december 2012

Claes jobbar 8-20 så jag får ha alla barnen alldeles för mig själv hela dagen (ooh, the joy!). Men det var strålande solsken, klarblå himmer och ungefär 7 minusgrader, som gjort för en promenad. Så hela cirkusen Småfalkarna och hundarna vandrade iväg till Konsum, en promenad på en dryg kilometer tur och retur. Total tidsåtgång ca 2 timmar, inkluderar då backklättring och åka-på-rumpan på snöberget som är uppskottat mot Konsumväggen, handla, bråka med varann, kisspauser (tvåbenta – av med overaller, av med one-piece, kissa, på med one-piece, på med overall), gå längs snövallar, kasta snö på varann, sparka snöfotbollar och en massa andra aktiviteter, så det var en rätt schysst (svårslagen) tid.

Jag försöker härma zumba-tjejerna på DVD:n.
-Mamma, sitter din rumpa fast?
-Va? flåsar jag mitt i ett salsasteg.
-Är det därför du inte kan skaka på den?

Dagens kap: pojke, 5 år, snygg och söt, ostoppbar tendens att öppna munnen och låta orden flöda ut.

Joanna åt gröt i morse! Eller jag stoppade in gröt i munnen på henne och hon spottade ut den.

Jag ogillar att köra bil i snö och snömodd, så igår åkte Joanna på sin premiärtur i SL-buss.

Jag och Jenny lärde henne viktiga saker: shoppa, fika, drömma om choklad och snacka skit.

Därborta i boden finns en kälke och här finns vi som drömmer om att åka kälke och bara 1000 kubikmeter snö skilja oss åt.

Kan man lite snabbt lära en hund att låsa upp dörrar och apportera en kälke? Kanske går det fortare att lära Mattias det? Han är ju tillräckligt stor för att inte drunkna i snön. Men han kanske tappar en stövel i snön igen? Men skit i det, Milou kan lätt leta upp och apportera en stövel. Ok, nu har vi funderat ut en plan.

-Mattias, vad betyder det att gifta sig?
-Att man pussas och kramas, är kära, går på fest, älskar varann. Gå på bal, är fina, och du ska ha klackskor.

Tur att jag redan är gift, för det där med klackskor är nog inte riktigt min grej.

Men sluta snöa nån gång då! Altandörren går ju att öppna. Om man springer runt och skottar bort snön först alltså.

Det ringer på dörren och vi får trevligt besök i form av barnens farmor, som har med sig fikabröd. Vuxet sällskap en stund till mig, men tuff konkurrens om Mattias uppmärksamhet för dagiskompis som följde med hem. Och inte bara fikabröd, presenter fick jag också! Bra bok och blommor, så ikväll åker ungarna i säng före åtta. (Stort tack, Monica!)

Jag fick en finfin present på min födelsedag: zumba-dvd. Jag tycker att det är fantastiskt roligt och det gör grabbarna med. Och Claes också. Fast Claes ska få börja lösa biljett för att få fortsätta spana in spektaklet utan att själv delta. Grabbarna är skickliga och dansanta, men har massa annat som drar (lego) så de har inte tålamod att skaka på höfter en hel lektion. Jag har det tålamodet. Och ett visst förbättringsutrymme.