Småfalkarna och annat

Vem av dessa tre som är gladast över legojulklapparna?

Dött lopp, tror jag.

Claes, Joanna och jag var ute och hjälpte jultomten med vissa klappar och under tiden var grabbarna med farmor på bio:

-Bara andra gången vi är på bio, meddelade Mattias.
Och trots att det är mjukare säten på en bio än vid en innebandyrink, så är det bara snäppet roligare. Jag fick se blåa små knäppgökar bli jagade av en galen trollkarl när jag tog grabbarna på deras biopremiär. Vet inte om farmor drog en vinstlott när hon tillsammans med grabbarna såg Disney-flygplan flyga jorden runt.
-Flygplan blir inte sådär skrynkliga när de kraschar i vattnet, hade Mattias påstått, när ett av planen veckades ihop vid den oplanerade landningen i vatten.
Popcorn, lite övning i pengar, bio, halvdag med farmor, varmkorv och bröd – sammantaget en mycket lyckad dag för grabbarna (Tack, Monica!).

En inbjudan från farmor om fika fick oss att rivstarta och vi var på Tegvägen först av alla. Grabbarna klev in och satte igång att snoka.
-Mattias! Rota inte i farmors skåp!
-Jag rotar inte!
-Det gör du ju! Jag ser ju det!
-Nä, jag bara kollar.
Vi fick honom att stänga vardagsrumsskåpen och strax efter kom farmor hem. Fika (saffransbulle!) och två tjejer kunde väl ha jämfört och sett vem som har djupast skrattgropar, men de var upptagna med viktigare saker, kolla in hästar:

Den så efterlängtade julaftonen kom till slut. Den började med stor besvikelse, när grabbarna gick upp och upptäckte att jultomten inte hade varit på besök under natten. De väntade och väntade, men ingen tomte. Vi satte oss i bilen för att åka iväg till mormor, glömde några saker, åkte tillbaka för att hämta det. ”Kolla om tomten har varit hemma hos oss!” skriker Mattias upphetsat åt oss. Ingen tomte. Vi åkte till mormor till slut och där hade tomten varit! Lite klent med foton, men ett på Joanna som tittar på lilla My finns:

Om mängden foton hade varit en tiondel av mängden julklappar hade jag varit ganska nöjd:

Ett till foto hittade jag i alla fall:

Tack tomten och alla som hjälpte honom! Småfalkarna är så glada över sina julklappar (och längtar redan efter nästa julafton – då ska vi försöka komma ihåg att fota).

Medan grabbarna var hos morbror (lördag) och farmor (söndag) agerade vi andra tomtenissar och hjälpte tomten att välja julklappar. Claes drömde sig bort på legoavdelningen. Ser ni hur stora StarWars-gubbarna är?! Någon (lycklig/olycklig) person har alltså byggt ihop dessa gubbar.

Såhär trevligt lunchsällskap hade jag.

Joanna fick syn på en gigantisk ekorre och sprang iväg mot den, men väl framme och när ekorren böjde sig ner och bjöd på pepparkaka började det plötsligt klia väldigt mycket på Joannas öra.. sådär som det alltid gör när hon blir lite osäker eller blyg.

Sitter på min stol på kontoret inne i stan. Innan dess satt jag en dryg halvtimme på pendeltåget. Det finns så många andra ställen jag hellre skulle sitta på. Till exempel här:

Fast jag gissar att den här dagen känns ännu längre för två småfalkar som är hemma och väntar på jultomten. En annan liten falk är lyckligt ovetande om tomtar.

Claes, jag och Joanna var och pratade lite med tomten och under tiden var grabbarna med farmor på bio (separat inlägg när Claes laddat upp foton). När vi hämtade grabbarna tog vi, efter tips från farmor, en tur förbi ett omtalat hus i Tyresö känt för juldekorationer. Och det fanns ett och annat att titta på, grävskopa vars kontur var klädd med lampor, släde, tomtar… Svårfotat dock från rörlig bil:

Sen åkte vi till Hundveden och släppte ut hundarna. Med av Claes inhandlade lampor runt halsen. På hundarna alltså.

De såg ut som lågtflygande små ufon när de sprang omkring. De där tre prickarna uppe mot höger i bild är Kims ögon och hans lampa. Det är så mörkt nu, så till och med jag längtar lite efter snö som lyser upp.

Joanna stod och tittade på sammandrag av Globen Horse Show. Jag satt i soffan och tittade, med stigande hopp om att hon ska fastna för hästar.

Den har suttit på tre-kvart länge nu, det har den, men nu fick jag precis rapport om att den fått ge sig, den envisa tanden.

Visst är den väl fin? Och vi valde en som doftar, även om rödgranen tydligen barrar mer än andra granar. Men priset för mindre barr på golvet är mindre julgransdoft, och eftersom doften är stor del av hela poängen med att dra in ett träd i huset är valet ändå lätt.