Det var en gång, för länge, länge sen, som vi hade en ljuddämpare på Mattias. Det var länge sen och nu, såhär många, många dB senare, saknar vi den lite.
Det var en gång, för länge, länge sen, som vi fick Mattias att sitta still. Eller vänta, minnet sviker lite, det har vi nog aldrig lyckats med. Vi var nog mest snabba med kameran här.
Det var en gång, för länge, länge sen, som Mattias fick plats att bada i diskhon. Nu önskar vi att han kunde bada i ett badkar utan vatten, eller åtminstone bada utan att skvätta ur (”leka ur”) så stora mängder vatten.
