Småfalkarna och annat

Vad är det för lilla runda till höger på fotot ?

En del kanske tror att det är en slant, men Marcus vet vad det är:
– Joanna, det är en skrapare.
Och då köper vi inte trisslotter särskilt ofta.

Igår var målet Torekällberget och deras 1800-talsvecka med teatervandring och annat. En sak som fängslade i alla fall grabbarna (och till viss del Joanna)…

…var Kasperteatern. En mycket duktig kille berättade klassiska sagor och fick med sig alla barnen, som satt som klistrade och lyssnade och svarade på frågor. Prinsessan på ärten, Hans och Greta, Rödluvan, Bockarna Bruse och De tre små grisarna hann vi med.

Sen var det andra föreställningar också, där de jonglerade med facklor och knivar, gick på styltor, cyklade på en hög, hög enhjuling iförd en tvångströja, trollade med bollar och koppar, slukade svärd och annat.

En favorit, en återkommande favorit, är såklart halmhoppningen. Springa upp på loftet, hoppa ner, springa runt och upp på loftet. Igen och igen och igen. Vi andra stod utanför och frös i blåsten.

Joanna fick lite hjälp att hoppa ner, det är ju ändå ett par meter att hoppa.

Klapphagen var öppen och de fick klappa får.

Tack för tipset (och fribiljetter), Nadja!

Midsommarafton inleddes med shopping på Ica Maxi, ett favorithak om man ska döma av besöksfrekvensen. På hemvägen såg vi en skylt utanför Tungelsta kyrka om att det hade midsommarfirande där. Hmm, tänkte vi, nja… kanske borde vi… nja. Vi slapp besluta själva, för granngrabben med föräldrar knackade på och undrade om vi skulle med dit. Så dit gick Claes med grabbarna medan jag och sovande Joanna stannade hemma.
Grabbarna gick tipspromenad under tiden som andra dansade runt midsommarstången.

De kastade pil och vann svärd (Marcus på en gång, och Mattias efter mycket surande och ett nytt försök).

Hemma igen kom JariJennyMayaMollyoMy över och firade årets ljusaste dag. I kyligt väder. Vi tände vår midsommareld och kröp närmare och närmare för att värma oss medan vi väntade på att köttet och osten skulle bli klart på grillen.

God mat, ingen sill så långt ögat nådde, men trevligt sällskap och jordgubbstårta till efterrätt, och så var midsommaren över.

Vi tänkte åka iväg och handla innan alla andra, så klockan nio gick Claes för att väcka Marcus som fortfarande låg och sov.
– Vakna Marcus, dags att gå upp.
– Gå härifrån.
– Varför det?
– Så att jag kan öppna ögonen.

Förlåt Marcus, du hade ju helt rätt, jordhumlor finns både som ljus och mörk variant.
(Tack också Nadja, som påpekade det).

Alla var laddade inför söndagens hundpromenad:

Stegen blev lite mindre raska i skogen, i alla fall på minstingen, som måste träna lite mer på att lyfta på fötterna över rötter och annat.

Men vi tog oss runt. En kilometer på en och en halv timme.

– Vi skulle göra oss fina! (Marcus)
Mattias smiter iväg in på sitt rum.
Vi undrar inte vem som klippte vem. Mattias klippte Mattias hår och Mattias klippte Marcus hår. Med nagelsaxen. Undrar om Petra skulle varit stolt över dom om hon visste?

Jag hade ingen möjlighet att delta, men Claes och farmor tog sig tid att gå och titta på skolavslutningen i torsdags. Oklart vad de såg, och Claes hävdar att Mattias finns där nånstans i folkhavet:

Mattias, som trodde att ingen av ”hans” skulle komma, blev överlycklig.
Jag var med och stirrade på föräldrars bakhuvuden på en annan tillställning, där förskoleklassbarnen sjöng Astrid Lindgren visor:

Lite mindre folkhav, men Mattias såg vi i alla fall inte.

Vi sitter och käkar middag. Marcus kan bara inte låta bli att pilla på en ClasOhlson-katalog som ligger på köksbordet. Claes säger åt honom om och om och om igen att sluta med det.
-MEN LÄGG AV NÅGON GÅNG DÅ! KÄKA!
Marcus tittar på sin pappa:
-Vaddå, blir jag lava annars?

Claes blev totalt avväpnad och helt svarslös.

Öppet hus på skolan i början av veckan och Claes jobbade så lägligt 8-20. Som tur var ställde farmor upp och shoppade kakor och nallar tillsammans med mig. Värdefulla alster som de små entreprenörerna på skolan hade gjort. Allt till förmån för ett besök på Tom Tits (som för övrigt var mycket lyckat, Mattias ville genast tillbaka).

En av många fikastunder hos farmor:

Besök i Farsta (idag, tvunget för att shoppa presenter till 7-årskalas i morgon. Claes jobbar som vanligt 8-20, så himla lägligt). Linda funderade häromdagen lite på om Lotta och/eller Monica kunde langa lugnande och det var ett tag där när jag börjar undra om det inte hade varit en bra idé. Nånstans där när vi precis satt oss till lunchbords och Mattias kläcker ur sig att han är kissnödig. Helt omöjligt att lämna småttingarna kvar för att springa iväg med honom, runt hela Farsta innecentrum. Lugnande lockade då, när jag frustrerat frågade om de inte hade toa där på fiket och fick nekande svar, och sen när Joanna drog iväg åt ett håll, Mattias gnällde över hur kissnödig han var och Marcus lallade runt i sin egen värld. Då undrade jag om det inte kanske finns något kemiskt sätt att coola ner sig lite.

Linda valde kolhydrat och gröt uppladdning, men jag, jag laddade upp med en promenad med hundar och småfalkar i Ågesta:

Det var mumma för själen. Faktiskt. Joanna och Mattias samlade stenar, Joanna med en intensitet åt det fanatiska hållet. Marcus berättade om jordhumlor. Igen. Jag har gett upp om att försöka få honom att förstå att det inte finns jordhumlor, för då går han igång ännu mer och visar och berättar hur de hoppar upp ur jorden, fäller ut vingarna och flyger och…