Småfalkarna och annat

Rengöring av altanen, ett jobb som Claes och grabbarna lätt tog på sig, inte så svårövertalade jobbare när det var både en maskin och vatten inblandat.

Sen var det också kul att själv bli avspolad.

Vi får väl se hur det ser ut när det har torkat. Sen ska det oljas.

Och igår blev gången upp befriad från ogräs och fick sig en omgång med högtryckstvätten. Kolla, kolla, helt mossfria plattor:

På promenad med hundarna och dagisbarnen. Den ena var tyst, den andra pratade oavbrutet hela timmen. Han berättade om jordhumlor, om konstiga djur i Afrika, om flughumlor, om den gången när han klappade en huggorm. Han berättade om när han var nyfödd och pratade med en röd giftig spindel och vi inte hörde honom. Det var om hemliga stigar som bara han visste om. Han saknade inte ord, de räckte precis hela vägen runt. En timme. Det är ta mig tusan svårslaget.

I morgon börjar sommaren.

Grabbarna och granngrabben hoppar nog minst en halvtimme om dagen i studsmattan. Och Joanna får ibland vara en i gänget. Här ser det ut som att de sitter och planerar något, alla fyra:

Notera gärna den fina, nyklippta gräsmattan.

Jag har ju berättat att det är slagsmål om soffplatserna här hemma, men då kan ju förlorarna få parkettplatser riktigt nära TVn:

Mattias har också infört ett nytt begrepp inom hockeyn: skåpvägen. Han kunde inte riktigt komma på vad det hette, det där när spelaren rundar målet och sätter pucken. Men han måste ha haft kök och köksluckor i åtanke när han berättar för oss att en svensk spelare ”tog skåpsvägen och gjorde mål.”

Vi firade Claes födelsedag med ett besök på Pizza Hut, vilket var födelsedagsbarnets egna önskemål. Ok, lite diskussioner med grabbarna ingick, för de skulle absolut ha pannkakor (”Jag vill ha frysta pannkakor”, som Mattias sa, ja, jag vet, helt galet konstigt önskemål).

Joanna var sur på sin pappa och ville inte fotas med honom, därför ser hon lite sur ut på fotot.

Vi parkerade bilen i Hanveden och gick en sväng med hundarna. Det händer att vi låter hundarna springa sig trötta i sandbacken, och den här gången gjorde de det tillsammans med ungarna.

En halvtimme senare kunde vi fortsätta promenaden, nu med några kilo sand fördelade i fyra par skor. Vi hamnade i lekparken, till deras stora glädje:

Joanna är mer vild än tam och bangar inte många av attraktionerna. Hon tvekar inte att klättra någonstans:

Kanhända har hon lärt sig det av storbrorsorna:

Men rutschkanan är hennes absoluta favorit.

Hundpromenad med småfalkarna. Den minsta lilla falken har upptäckt att det är kul att hålla i hundkoppel:

Fika på altanen efter det:

Söndag igen, fotboll igen. Marcus, Joanna och jag låg och kollade när Mattias sprang omkring efter en boll i 23 gradig-värme. Han gjorde hat-trick, som han kallade sina tre mål.

Den här läktaren är en av Joannas favoritsysselsättningar under fotbollsträningen. Klättra upp, springa till andra sidan, klättar ner, klättra upp, springa tillbaka, klättra ner…

Marcus hade boll med sig och hade kul han med. Stilstudie:

När det äntligen blir hans tur att gå i fotbollsskola så kommer han nog vara redo.