Småfalkarna och annat

  Hoppas det är lika fint väder i Söderköping!

Vi chansade och åkte till IKEA i hopp om att de skulle ha vägghyllan vi vill ha. Inte då. Men det gick så fort att konstatera att ingen hann bråka med någon.    Belöning: gå omkring på Toys r us. I evigheters evighet.

 

Det går framåt. Flera meter. Joanna har lärt sig trampa.   

Och jag får rå om alla våra fina alldeles ensam.

Vi fikade i Konsumparken.   
  Och lekte såklart. 

Två tjejer som fyller år samma dag = två kalas samma dag. Kvällsfika hos Lotta å Li med jättegod (Falk-) traditionell jordgubbstårta.
Lotta lyckades få med sig Joanna för lugg-ansning:

Sen kom förstärkning i form av Li:

I bilen på väg hem berättade vi att vi kanske ska åka till Barkarby i morgon med Gudö-gänget. Sen tjuvlyssnade jag på diskussionen i baksätet:
– Jag har en bra plan, säger Joanna.
– Vaddå? undrar Mattias.
– Jag kan sitta mellan Lotta och Li.
– Vilken bra plan, berömmer Mattias.

Vi kan bara instämma. Frågan är väl bara när och var och varför hon ska sitta mellan dem.

My fyllde två år idag! Minsta tjejen börjar bli stor!

   Sol och uppehåll, alla kalasanordnares stora dröm. Ungarna kan hänga ute istället för inne.

 

Så var det då dags för bio med faster Linda. Inga foton på det denna gång, de var upptagna med att bli informerade om både det ena och andra om och av de pratglada bänkgrannarna. Jag plockade upp grabbarna på BR, hittade dem vid hyllan med miniorerna. Stort tack Linda, som tog sig tid en ledig torsdag!  Såhär såg det ut på väg hem:

 När jag precis hade lyckats lära mig namnen på Rorri och hans bilkompisar, byttes de ut mot bilarna i Blixten. Så jag lärde mig namnen på dom, bara för att något halvår senare inse att de var heeelt ute och att det var flygplan som gällde. Sen Skylanders, sen Dumma mig- figurer och nu miniorerna… Och mitt namnminne är inte det bästa ens när det gäller kunder. Jag ger upp.

Jenny använder bakpulver till något helt annat än vi. Hon har det när hon bakar, vi har det mest för att göra poff-bomber av kinderägg-plastägget, sådär som en Skånetös vi känner lärt oss.  

Att Jenny bakar är inget nytt, att hon antog utmaningen att ta hjälp av Joanna kan man bara beundra, det ni ska kolla in är att vår bakmojäng används!  Den är annars så sorgligt bortglömd!

My koncentrerade sig mer på resultatet än själva bakandet:  

Linda nämnde väl att hon kan ta grabbarna på bio nån dag (nån film om miniorerna) och vissa saker både hör, fattar och kommer ungarna ihåg. Så nu har Mattias tjatat och undrar när de kan gå på bio. ”Det vet väl inte jag, det måste du fråga Linda om, när hon kan. ” Och vips så tog han tag i det: Bio i morgon. Tänk om de kunde höra saker som ”borsta tänderna!” och agera lika fort som här!