Författare: Claes Falk

Vi var ju på Bauhaus häromdagen och skulle köpa… ja, vad det nu var. Ut kom vi i alla fall med jord X många, många säckar.

Vi fick fyra underbara syrenbuskar häromdagen (Syringe josikaea, Tack till Kai!) och nu åkte de ner i jorden! Tre fick stå i en grupp och vakta boden…

…och den fjärde fick stå vid altanen och ska förhoppningsvis (nästa år) dofta sådär gott som bara syrener kan.

Vi hittade japanska lönnar på Blomsterlandet och köpte två (mest för att vi inte kunde bära tre).

Sen köpte jag lavendel! Älskar doften och den underbara färgen!

På Bauhaus köpte vi också en till pallkrage, och meningen är att vi ska rädda de stackars skånska smultronplantorna där nånstans i djungeln av ogräs som finns i den andra pallkragen. Vi fixade också markduk och det är väl meningen att vi ska fixa ihop pallkragarna till en högre bostad för smultronen. I år är det tänkt, men det blir som bekant inte alltid som man tänkt.

En av sommarens finaste dagar hitills, hade vi igår. Vi åkte till Bauhaus och shoppade, slet i trädgården (ett annat inlägg, när jag har fotat det vi gjorde) och sen åkte vi iväg och badade. Nynäshamn och den hamnlösa Hamnviken var målet. Vi var där efter fem-tiden och det var fortfarande varmt och ljust. Och fullt med folk. Mattias hoppade i utan större åthävor, och jag med (typ), för det var varmt i vattnet. Marcus tog lite längre tid på sig, gick ner några steg i vattnet, upp igen, ner, upp, ner. Men sen var han som en säl, hoppade i från bryggan, ”simmade” in och sprang ut på bryggan igen, om och om igen.

Sen ville Claes bada (!), vi bytte och jag var uppe med Joanna (som inte fick bada) och Mattias (som frös så han hackade tänder) och Marcus stod på bryggan, som går i vinkel. Claes tog sig ett dopp på djupa sidan av bryggan och tänkte sig nog att Marcus skulle stå kvar på bryggan under tiden. Men det gjorde han nu inte, utan han hoppade i och ni skulle ha sett hoppen som Claes gjorde när han såg det! Upp på bryggan, snabb som en panter, och ner igen på den grunda sidan (skvätte ner kvinnan som stod där, gissar jag). Fort gick det, 10:or på det!

Marcus hann väl knappt komma upp till ytan efter sitt dyk från bryggan, men lite otäckt var det, jag ser ju gärna att någon står bredvid när de ännu inte simkunniga sälarna hoppar i.

En mur som håller har vi fått. Håller emot yttre påfrestningar och håller verkligen måttet. Sista fotot nu, innan ”efter”-bilden kan publiceras.
Jag ropade på Jassa så att hon skulle titta in i kameran, men hon uppfattade det som en inkallning och kom flygande över muren.

… och uppe och går. Inte helt utan hjälp, men med stort intresse, pinnar hon fram.

Och ibland glömmer vi att ta ut nappen, så då får man bara föreställa sig det nöjda leendet (och klickar man på bilden så ser man skrattgroparna och då är det lätt att föreställa sig det underbara leendet).

Vatten, vatten, vatten. I väntan på årets badpremiär så köpte vi vattenkanoner till grabbarna. Marcus älskar att leka med vatten, han sprutar gärna med sin vattenkanon, men han gillar INTE att bli blöt om kläderna. Så när Mattias vill leka vattenkrig, så blir det… krig. Som i bråk så tårarna sprutar. Bra idé, det där med vattenkanoner. Den funderade vi länge på. Men att spruta på icke-levande mål (flaskor och annat) tycker båda om. 

Helen fyllde år, fika i trädgården och lek med solsängen (som blev en rutschkana). Glada grabbar igen, efter traumat att upptäcka att kusinerna var kvar på Muskö och inte skulle busa runt med dom.

Joanna älskar att gunga, stort leende och glada ljud.

Men, som de säger på andra sidan Atlanten, what’s not to like?

Kolla, kolla vilka sötsaker vi sprang på hemma hos Janne och Helen:

Och Joannas ansikte var garanterat fritt från matrester efter pusskalas.

Jeppe och Joy, störttrevliga valpar.

Grabbarna bygger kojor av filtar och köksstolar och vill såklart sova i bygget. Vi övertalade dem att välja ett av rummen istället för det ljusa allrummet utanför och sa att de kunde sova på golvet där. Det är tydligen jättekul/jättespännande:

Hade jag varit lite mer skärpt hade jag igår kväll kommit på att det därmed fanns en tom säng i det andra pojkrummet. Men jag var inte så skärpt, och trängdes istället med Joanna, Claes, hundar och katter i vårt rum.