Författare: Claes Falk

Vi började slipa utemöblerna förra sommaren, eller i alla fall bordet. Vi fortsatte i början av maj i år. Och nu idag har det hänt:

Vi har strukit på lasyr på det! Undrens tid är inte över.

Användare av HTC-telefoner behöver uppenbarligen en mycket tydlig kalender. De får idag veta att det är Sveriges nationaldag. ”Hela dagen” meddelar de. Då behöver man inte fundera över det.

Nu har det då äntligen hänt, efter ett års vickande på (inbillat) lösa tänder:

En liten glugg! Tanden lossnade på lunchen på dagis och återfanns inte, men tandfén kom på besök i alla fall och två guldpengar hade hon med sig (hon blev lurad av den lilla sten som Mattias lagt i glaset).

Det kommer att bli fint det här!

Farmor kom och hämtade upp grabbarna och tog med dem till Berga Lantbruksskola. För att titta på djuren enligt uppgift.

Efter ett tag kommer ett MMS:
”Vaddå titta på djur..?”

Det mesta blev utkonkurrerat av brandbilen, som de fick klättra på.
-Vad gjorde ni mer då?
-Vi såg en hund som puttade på korna! berättar Marcus.
-Nähä, den vallade korna, rättade Mattias.
De hade tittat på kaninhoppning, klappat kaniner, sett hästar som kört vagn med människor i, en hund som satt i en lerpöl, de hade klappat en kalv, ätit glass (”Bautarstor glass”), ambulans, djurambulans gjord för hundar och kaniner, varit i korgen på stegbilen, sett två brandbilar och en chefsbil (ja, brandbilen dök upp många gånger när de berättade om sin dag), de försökte mata kalven med blommor, men den ville inte ha dom, när de tog in mjölkkossorna och så var det något om någon ko som hoppade över staket…. och sen kommer jag inte ihåg mer av allt deras pladdrande.
Tack säger vi till Monica!

Vi var inbjudna till Janne och Helen för att de behövde bärhjälp. Vi fick inte i förväg veta vad det var vi skulle bära, så vi var beredda på det mesta, från sten, till murar, till stockar. Men det vi fick hjälpa till att bära var 300 kg spa-bad.

Ungarna åkte skidor på lyftmojängen som Janne och Helen hade lånat.

Korvgrillning och trevligt sällskap!

Linda tog med sig grabbarna ut på äventyr. Jag fick underbara MMS-rapporter och av dem har jag nu gjort ett gästblogginlägg (japp, så stor är bloggen att jag har gästinlägg *ähum*).

Så text och bilder är nu Linda Jarnulf:
På väg till museum så sa Mattias ”Vi åker till…”

Junibacken

Ni behöver ej pensionsspara längre, grabbarna har öppnat eget!

Dagens kändisfoto: Marcus och Findus!

Lunch efter sagotåget. Mums!!

Avslutar dagen med glass i väntan på pappa och farmor!

Stort tack Linda för att du tog dig tid!

Middag hos mormor igår (lax och potatis och aioli, hummersås och laxröra  från rökeriet i Nynäs, mums) och på parkeringen sprang vi på Helen, som visade vad hon hade i bilen:

Pipande små kattungar. Många minnen som ramlar över en, även om våra pipande kattungar var helt vita när de var såhär små. Marcus klappade lite på dom, medan nyvakna (nyväckta) Mattias surade och knappt ville titta åt deras håll. God middag och vi beundrade grabbarnas potatisodling som börjat ta sig (även om Mattias, alltid lika tävlingsinriktad, var lite missnöjd med att Mayas och Mollys potatisar var större). Joanna håller på att kläcka tänder i överkäken och var febertrött och lite grinig.

En kompis kan trolla med symaskiner och omvandlade en gammal gardin (från stora fönstret i gamla huset) till en solhätta:

Så fin! Och med både gummisnoddsreglering och snören att knyta under hakan. Associerar lite till Lilla huset på prärien, och det var en Favoritserie, som jag inte missade några avsnitt av (inte frivilligt i alla fall).

Jag möttes en dag i dörren av Marcus som kom springande när han såg att jag kom hem från jobbet. Det är ju ett trevligt välkomnande, men orden jag möttes med var:
-Mamma, vill du se min gräsgubbe?

Hade ingen aning om vad en gräsgubbe är, men det är klart jag ville. Vill ni också se en gräsgubbe:

Man tar en nylonstrumpa, fyller den med jord och gräsfrön och vänder ner den i en kruka. Sen vattnar man och väntar, för att några veckor senare stolt som en tupp ta med verket från dagis och visa upp undret hemma.