Seriöst…

Himlen öppnade sig och vi fick se själva definitionen på störtregn.  Mattias skrek av lycka, tog paraplyet och sprang ut. Sen kom han in helt lycklig och berättade hur häftigt det var, hur regnet kändes och lät mot paraplyet och jag fick lust att prova själv. Det hann jag dock inte för skyfallet slutade lika fort som det börjat. Superkort åskväder med strömavbrott på några minuter. Nu ljusnar det igen:

 Men vi hann starta en brasa för att trösta oss lite i väntan på i alla fall lite bättre badväder:  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *