30 grader varmt, ljumma stilla vindar, varmare än vanligt, slutet på säsongen vilket innebar rätt lugnt med folk på hotellet och platsen, ingen större trängsel vid poolen eller slagsmål om solstolarna.
Vid sex-tiden nästan varje kväll var det mini-disco, där ungarna fick dansa till t ex Sean Banan, Honky Tonk sång och Psys Gangnam style. Marcus (framförallt han men också Mattias) älskade detta och det var underbart att se hans koncentrerade min där han stod längst fram på scenen och härmade barnledarens rörelser. Just på fotot nedan står de framför scenen, men det gjorde de bara sista sången som alltid var Bernie & Lollo sången.
Havsvattnet höll nästan badkarstemperatur och det var underbart att bada i det klara, varma vattnet. En enda dag var det hyfsat stora vågor, och grabbarna stod en halvmeter från strandkanten och blev ändå omkullputtade av vågorna.
Marcus är ett vattendjur och väldigt orädd, han hoppade glatt i på det djupaste stället av poolen (den lilla pricken längst bort vid pooltrappan är Marcus).
Sen kom då den dagen då vi skulle åka hem, en inte så efterlängtad dag, men vi tog oss igenom den, inklusive FYRA timmar på flygplanet med tre rastlösa ungar. Inte så roligt.
Vi laddade med hamburgare inför flygfärden.Vilket visade sig behövas.. jeezuz, jag hör talas om folk med ungar i vår ålder som flyger till Thailand och ännu längre och jag undrar vad de drogar ner ungarna med för något.
Tack till alla inblandade djurvakter!