Småfalkarna och annat

Jag ogillar att köra bil i snö och snömodd, så igår åkte Joanna på sin premiärtur i SL-buss.

Jag och Jenny lärde henne viktiga saker: shoppa, fika, drömma om choklad och snacka skit.

Därborta i boden finns en kälke och här finns vi som drömmer om att åka kälke och bara 1000 kubikmeter snö skilja oss åt.

Kan man lite snabbt lära en hund att låsa upp dörrar och apportera en kälke? Kanske går det fortare att lära Mattias det? Han är ju tillräckligt stor för att inte drunkna i snön. Men han kanske tappar en stövel i snön igen? Men skit i det, Milou kan lätt leta upp och apportera en stövel. Ok, nu har vi funderat ut en plan.

-Mattias, vad betyder det att gifta sig?
-Att man pussas och kramas, är kära, går på fest, älskar varann. Gå på bal, är fina, och du ska ha klackskor.

Tur att jag redan är gift, för det där med klackskor är nog inte riktigt min grej.

Men sluta snöa nån gång då! Altandörren går ju att öppna. Om man springer runt och skottar bort snön först alltså.

Det ringer på dörren och vi får trevligt besök i form av barnens farmor, som har med sig fikabröd. Vuxet sällskap en stund till mig, men tuff konkurrens om Mattias uppmärksamhet för dagiskompis som följde med hem. Och inte bara fikabröd, presenter fick jag också! Bra bok och blommor, så ikväll åker ungarna i säng före åtta. (Stort tack, Monica!)

Jag fick en finfin present på min födelsedag: zumba-dvd. Jag tycker att det är fantastiskt roligt och det gör grabbarna med. Och Claes också. Fast Claes ska få börja lösa biljett för att få fortsätta spana in spektaklet utan att själv delta. Grabbarna är skickliga och dansanta, men har massa annat som drar (lego) så de har inte tålamod att skaka på höfter en hel lektion. Jag har det tålamodet. Och ett visst förbättringsutrymme.

Äntligen är nerräkningen inför starten av nerräkningen avslutad! Det dagliga öppnandet av luckorna har äntligen börjat! Som de har väntat och längtat!

Mattias sitter i bilen och plötsligt tycker han att vi behöver veta följande:
-Jag vet vad en gubbe heter som styr en hel orkester.
-Jaså, säger jag och är lite impad över ordförrådet.
-Ja, president.

Grabbarna älskar verkligen snön (Mattias mer än Marcus) och de lekte ute på baksidan i över en timme. Mina enda insatser var att dra upp vantar då och då och att torka snö ur nacken på Marcus, snö som Mattias kastat dit i ett snöbollskrig som Marcus inte ville vara med om.