Kategori: Uncategorized

 Li tog studenten idag och vi åkte till Gudö för att fira med henne. Joanna hittade Lotta och förvandlades till ett plåster som hängde sig fast.

Hjälpa till i köket var också kul:

Glada miner. Större delen av tiden i alla fall.  Joanna hittade en annan favorit, och pillade lite fascinerat på Lis klänning. Marcus fick i uppdrag att fota största kusinen, och gjorde det med den äran:


Sen måste han ha lämnat över kameran mobiltelefonen till någon annan, för de verkar inte ha använt någon självis-pinne (eller gruppis-pinne):

När Linda kom plåstrade Joanna fast sig vid henne istället.

Vi köpte en pall till köket. Tanken var att den skulle användas av ungarna så att de själva kan nå att göra saker. Tanken bakom tanken var att vi skulle slippa lata bekväma ungar som skriker ut beställningar och att vi därmed inte skulle behöva bli arga. Tanken börjar sjunka in hos småfalkarna, såhär en månad eller så efter inköpet. Joanna, som det senaste halvåret har sprungit och hämtat pallen från badrummet (i smyg) när hon vill nå upp till saker hon inte får ta, har nu också börjat använda kökspallen för att göra saker hon får göra.
-Jag är törstig.
-Då får du dricka vatten.
-Jag vill det.
-Ta det då.
-Jag når inte. (Eller egentligen sa hon ”jag inte nå”)
-Ta pallen.
-Jaha, sa hon som om det var en högst främmande tanke och idé, men gjorde sen det: hämtade pallen och tog ett glas vatten. Efter att ha spolat vatten och lekt med det i en kvart och blött ner sig själv och annat. Man kan inte få allt, hur man än vänder sig… osv.

 De små sakerna här i livet…

Mattias har fått gå hem själv från skolan ett par gånger nu. Premiären var i fredags. Han ringde och meddelade Claes att han skulle gå och så gick han.
Lite övervakad i en korsning:

Sen gick han själv igen:

Häromdagen gick han hem själv igen, denna gången utan övervakning. Det verkar som att han blir glad av friheten att själv välja när han ska gå hem (efter ”Får gå hem tidigast”-tiden som vi skriver upp på närvarolistan).

Marcus hade avslutningsfest på dagis ikväll. Såhär fin var han:  

Linda kom över och Joanna blev så glad, så glad och skulle visa henne allt. Och när jag säger allt så var det alltså allt från traktorn via väskor och lila häst till prinsessklänningar.  

 Linda visade lite trix själv också. Det visade sig också att det vi trott var Joannas version av gympa i själva verket var en yogaställning (eller vad det heter) med ett riktigt namn: kissande hunden (inget foto på det dock). Istället foto på en mer avancerad pose:

 Minions eller vad de nu heter fängslade två tredjedelar av oss. Claes och jag var den tredjedel som inte hängde vid Lindas telefon när klipp visades. Och nu kommer väl grabbarna fråga sig blå om hur många dagar det är kvar till sommaren och bio-time med faster.

Alla andra klara sen länge, men Marcus han tar sig tid med att äta middagen. 

Fint väder, gräset klippt, god lunch, Joanna sovit lunch, dags för promenad med hundarna. 

  Notera att Joanna har med sig sin väska med det allra viktigaste: nappen, Lollo och nappflaska till dockan (som är hemma).

 

Vi ska åka till landet och jag ber Joanna leta fram Lollo. NU!

– Jag inte hittar henne, säger hon direkt. Marcus ställer upp och hjälper till:

– Lollo! Fritt fram!

Claes fyllde år igår. Och han – hör och häpna – firades faktiskt samma dag. Farmor och faster tog sig tid att komma över.

Claes och Joanna diskuterade något. Något som jag tyckte var lite kul, så jag tog ett foto för att illustrera texten jag hade i huvudet. Då. Nu är texten borta. Minns inte ens vad det var de diskuterade. Verkar vara något med antal.. kanske var det ålder?  Gruppfoto. Som sällan (för att inte säga aldrig) blir bra när jag fotar mot fönstret. Learning by doing… inte så mycket.

Joanna åt tårta på sitt vanliga sätt, med händer inblandade som hon ”råkar” torka på kläder, med sked som viftas åt olika håll och med grädde som ramlar och kletas ut på olika ställen. Det är ett sätt som är lite jobbigt för farmor, som ville hjälpa Joanna genom att torka bort grädde. Vilket Joanna inte uppskattade.
 Joanna var som vanligt lite… vad ska man kalla det… imponerad? fjäskig? inställsam? Ja, alltså Joanna är liksom lite betuttad i Lotta, vill visa henne allt möjligt och pratar om henne lång tid efter. Fascinerande. Lotta bekräftade också för Marcus att det inte finns tjejfärger. Han, som har varit så stolt och glad över sin rosa mössa, blev retad eller ifrågasatt på jourdaghemmet i fredags. En kille hade frågat om han var tjej eller kille, eftersom han hade en rosa mössa. Det skär i hjärtat att se Marcus sluta gilla sin rosa mössa.

Stort tack för att ni kom över!

Farmor fyllde år och bjöd på fantastiskt god middag och tårtor. En middag där Småfalkarna satt i ett annat rum än de flesta andra. Li, som var med dom, överlevde (hon andades i alla fall när vi sa hejdå). Aah, den frihetskänslan! Joanna hämtade en hårborste alldeles frivilligt när Lotta bad henne. Och lät sig borstas utan att bråka. Man häpnar.

Marcus var så lycklig, han älskar att lyssna när någon (orkar/hinner) läsa för honom. Fast han kan faktiskt stava sig igenom en text alldeles på egen hand, men det är inte riktigt samma sak.

 Joanna var pigg som en lärka, medan vi fick väcka Mattias och Marcus. Mattias surade hela vägen hem, sur, arg, grinig. Trött. Han fortsatte tjura efter att han hoppat i säng, det är ingen kul kille att väcka.