-Mamma, vad blir det för mat idag?
-Fisk och potatis.
-Åh, mums, skriker Marcus.
-Åh, kan vi få såna där kräftpotatisar? undrar Mattias.
-Va? Nä, det vet inte jag vad det är för något.
-Det är såna där potatisar med hål i.
Tankepaus. Lång tankepaus.
-Menar du hasselbackspotatis? kommer jag till slut på.
-JA!!
I helgen firade vi denna lilla tjej, som börjar bli stor! Söt 2-åring som säger ”Cheese”:
Lilltjejen i gänget fick åka runt i lokalen med morbror:
Joanna och alla hennes prickar tog sig ett välförtjänt bad, vilket gav en liten stunds vila från klådan.
Såhär glad var hon i badet:
Sen tjatade sig största storebrorsan såklart till att få att hoppa i han också:
Marcus med sina prickar (en bråkdel av Joannas antal) valde duschen.
Hela huvudet är fullt med prickar.
Vattkopporna runt ögonen känns som de med allra sämst placering.
Marcus prickar går fortfarande att räkna, han är antingen någon dag efter Joanna eller också klarar han sig lindrigare undan.
– Mattias, kan du kolla hur kallt det är ute?
– 18 grader.
– Nä, jag menar ute, kolla den andra siffran på termometern.
– 23 grader.
Mattias kollade alltså inte fel, det var arton minusgrader ute i morse. Men vi låtsas att det är vår:
Hundpromenad i Hanveden.
Grabbarna springer bland träden och samlar livspuckar. Fråga inte mig, jag bara återger vad de sa. Kan möjligen vara inspirerat av Mario-spelande.
-NEJ, MARCUS!! skriker Mattias när han upptäcker att Marcus har ”fel” badbomb i handen.
Om man kan ha ”fel” badbomb? Japp, om ens faster har talat om att just en blå badbomb i en överskickad present är ”jättebra mot vattkoppor” och lillebror tar en annan så tar han ju fel badbomb. Så de badade med en blå badbomb och Marcus gjorde en fantastisk upptäckt:
-MATTIAS! Man kan dela den här bomben, sa han och gav halva till Mattias. Till allas förtjusning, för det kan vara ganska svårt att komma ihåg vems tur det är att få släppa bomben i vattnet (VIKTIGT moment i barnens värld och källa till bråk).
Stort tack, Linda!
27 februari 2013 fick älskade Nenne somna in.
Saknar dig.
Först fanns det en på huvudet. Sen en till på magen. Och för varje timme poppade de upp, de röda prickarna och blåsorna och nu är de väldigt många och överallt.
-Jag är en prickig korv! säger Mattias glatt, inte särskilt påverkad av vattkopporna. Fast de har inte börjat klia än.
Jag tycker att vår femåring är rätt cool som ville ha sushi och som åt sushi:
Pinnarna blev lite överkurs såhär första gången, så han fick använda en variant.