Författare: Claes Falk

Mattias har börjat spela fotboll i Tungelsta istället för i Västerhaninge. Mycket bekvämare, dels är det på gångavstånd (eller springavstånd om man, som vi, alltid är lite sen) dels är det nästan bara ungar Mattias känner.

I måndags tog Marcus med sin boll och spelade med farsan: (där nånstans långt bort spelar han fotboll med Claes. Klicka på bilden och plocka sen fram kikaren så ser ni bildbevis.)

Joanna var nöjd med allt hon hade att titta på och känna på (gräset bland annat).

Och efteråt stod Marcus för matlagningen:

Claes fyllde år häromdagen och grabbarna frågade en miljon gånger om Linda kommer. ”Ja, det hoppas vi” blev ”vi får se” blev ”ja” blev ”JA!” blev ”Men *¤%%!!¤ sluta tjata!” Linda lekte med grabbarna, det var väl lego, studsmatta och .. ja, gud vet allt. Så nu fattar vi varför de tjatade.

Joanna, som då äntligen blivit av med sin feber, chillade hos farmor:

Och Marcus fick fika:

Det kommer bli så fint!

Claes åker iväg på en jobbsammankomst. Det var lite hemlighetsmakeri, Claes visste bara att de skulle träffas i Gamla stan. Det visade sig att de skulle upp och vandra på tak. Wow, vad häftigt, tänkte jag, och såg fram emot att få se foton på utsikten. 

Hur många foton han tog? Prick inga alls.

Vid ett-tiden tappade hela kontoret kontakten med det avlägsna virtuella kontoret (remote desktop). Det gick med andra ord inte att jobba, om man inte hade varit så listig att man hade skrivit ut något jobbmaterial. Det hade jag ju nu inte gjort, så istället för att sitta på kontoret och bli mer och mer irriterad på att allt ska vara så himla datoriserat, packade jag ihop och åkte hem. Hämtade grabbarna på dagis och åkte till deras mormor.

Vi hade fått en inbjudan till en tillställning på mormors balkong. Vad vi gjorde där? Vi planterade potatis! Eller ja, grabbarna planterade potatis, grävde i jorden, skvätte jord på balkongen, stoppade ner potatisar och och vattnade. Och nu hoppas vi att det blir nya små potatis som grabbarna kan skörda vad det lider.

Och fika-älskande Marcus fick såklart fika:

Joanna har börjat resa sig upp, stödd mot olika saker. Igår satt hon på vardagsrumsmattan och lekte när hon fick syn på Marcus, som satt i sin fåtölj och åt glass. Hon kröp snabbt iväg till honom, reste upp sig med hjälp av fåtöljen och satte igång att tigga glass. Storebror var helt kallsinnig, ville absolut inte låta syrran få slicka ens en gång.

Men hon var glad ändå. Och fick slicka en gång på största storebrors glass.

Japp, nu är det dags! Vi ska få ordning på framsidan. Här är en före-bild:

Och eftersom vi har lejt ut uppdraget så kommer det att bli klart redan i år. Efter-fotot kan komma att publiceras redan innan midsommar.

Söndagmorgon vid halvåtta tiden var det dags för morgonpromenad med hundarna. Min förhoppning var att Joanna, som varit vaken sen halv fem, skulle somna. Mattias studsade till min stora förvåning upp och vill hänga med. Ganska snart visar det sig varför:
-Kan vi gå till min skola?
-Ja, kan vi väl.
-Jag vill visa dig var jag ska gå. B-vingen. Inte ryggraden, och det finns A-vinge också, och man kan gå så (han visar med händerna) och sen svänga så och då kommer man….
Det finns en liten grabb i Tungelsta som är väldigt förväntansfull inför sin skolstart. De har börjat göra studiebesök där nu med dagis, de besöker förskoleklassen och de blivande fröknarna en eller ett par gånger i veckan.

Mattias visade den ena klätterställningen också:

Och såhär bra gick det med att få Joanna att sova:

Hon ville klättra ur vagnen och leka med Mattias.

Årets första (utomhus)glass intogs i Nynäshamn i helgen. Men först skulle det lekas på Hoppetossa och Joanna gjorde gung-premiär: