Författare: Jaana Falk

Hallå, häcken? Hoppas du mår bra där under all snö.

Grabbarna pulsade i snön över ängen, klättrade upp för snöberget, åkte kana ner. Jag, Joanna och hundarna gick runt ängen och stod sen i vad som kändes som evigheter i blåsten innan de hade pallrat sig fram till korsningen. Men, men, de var glada i alla fall och har snart alldeles på egen hand trampat upp en stig över ängen (dock för smal för vagnen – kanske borde be dem gå i bredd?).

På hemvägen (vid kvart över tre och redan mörkt ute) var det samma långsamma färd över ängen och väl hemma lekte de ute. Mattias fotade stolt sin första snögubbe för säsongen:

Det är minus arton grader ute. Jag tror att vi stannar här i sängen idag.

-Mamma, snälla kan du inte dammsuga? Snälla, snälla, snälla.

Tror ni att de tjatar om dammsugning för att dammråttorna har blivit större än Joanna? Nähädå, det är så fantastiskt kul att se dammsugaren blåsa upp ballonger i luften.

Claes jobbar 8-20 så jag får ha alla barnen alldeles för mig själv hela dagen (ooh, the joy!). Men det var strålande solsken, klarblå himmer och ungefär 7 minusgrader, som gjort för en promenad. Så hela cirkusen Småfalkarna och hundarna vandrade iväg till Konsum, en promenad på en dryg kilometer tur och retur. Total tidsåtgång ca 2 timmar, inkluderar då backklättring och åka-på-rumpan på snöberget som är uppskottat mot Konsumväggen, handla, bråka med varann, kisspauser (tvåbenta – av med overaller, av med one-piece, kissa, på med one-piece, på med overall), gå längs snövallar, kasta snö på varann, sparka snöfotbollar och en massa andra aktiviteter, så det var en rätt schysst (svårslagen) tid.

Jag försöker härma zumba-tjejerna på DVD:n.
-Mamma, sitter din rumpa fast?
-Va? flåsar jag mitt i ett salsasteg.
-Är det därför du inte kan skaka på den?

Dagens kap: pojke, 5 år, snygg och söt, ostoppbar tendens att öppna munnen och låta orden flöda ut.

Joanna åt gröt i morse! Eller jag stoppade in gröt i munnen på henne och hon spottade ut den.

Jag ogillar att köra bil i snö och snömodd, så igår åkte Joanna på sin premiärtur i SL-buss.

Jag och Jenny lärde henne viktiga saker: shoppa, fika, drömma om choklad och snacka skit.

Därborta i boden finns en kälke och här finns vi som drömmer om att åka kälke och bara 1000 kubikmeter snö skilja oss åt.

Kan man lite snabbt lära en hund att låsa upp dörrar och apportera en kälke? Kanske går det fortare att lära Mattias det? Han är ju tillräckligt stor för att inte drunkna i snön. Men han kanske tappar en stövel i snön igen? Men skit i det, Milou kan lätt leta upp och apportera en stövel. Ok, nu har vi funderat ut en plan.

-Mattias, vad betyder det att gifta sig?
-Att man pussas och kramas, är kära, går på fest, älskar varann. Gå på bal, är fina, och du ska ha klackskor.

Tur att jag redan är gift, för det där med klackskor är nog inte riktigt min grej.