…. med bästa dottern! Hundpromenad i ett par timmar. Första timmen var det väldigt mycket gnäll på Joanna, och jag gav henne Den Imaginära Stora Gnällpokalen, och efter det skrattade hon och blev trevlig.
En av oss klarade apgången hela vägen plättlätt, den andra orkade två pinnar. En är väl lite närmare släkt med aporna, helt enkelt. För inte kan det väl handla om vikt och armstyrka..?
