Månad: maj 2022

Ingen där…

Ingen där heller…

Vågar jag…?

Tre sekunder tar det väl för dem att tömma skålarna. For the record: Cissi är inte tjuv, men Ellie… Mästertjuven med det oskyldigaste utseendet!

…. med bästa dottern! Hundpromenad i ett par timmar. Första timmen var det väldigt mycket gnäll på Joanna, och jag gav henne Den Imaginära Stora Gnällpokalen, och efter det skrattade hon och blev trevlig.

En av oss klarade apgången hela vägen plättlätt, den andra orkade två pinnar. En är väl lite närmare släkt med aporna, helt enkelt. För inte kan det väl handla om vikt och armstyrka..?

Marcus hade träningsmatch mot Ösmo. Jag tränade passivitet med hundarna. Bildbevis på att till och med den bruna krulltotten la sig och kopplade av!!

Och Marcus lag vann. Ösmos ledare gnällde på domaren… så, så uselt! Pinsamt!

– Mamma, läs svaret på min fråga, uppmanade Joanna mig.

– Får jag rida privatlektion? Får jag vara ledig idag? Får jag….?

Joanna och Barkins-barnen somnade i soffan i Sjuan. Huller om buller… Joanna sov där hela natten med Ebba, medan Rasmus och William gick upp och la sig i sina sängar.

P09 spelade bra bitvis, men förlorade mot Nynäs, som fick in många ”gratismål”.

Marcus var – inte helt otippat – mycket, mycket besviken, arg och sur.

Och fika hos farmor. Bästa tårtan!! 🎂

Tänkte att jag skulle kunna få till ett foto på alla, men gav upp efter ett tag.

… att Mattias kanske var lite less på Xbox-spelandet. Han var ner till IP en sväng, testade mina rullskridskor och bad Kela klippa honom.

Allt med glatt humör!!

Glömde visst fota slutresultatet… INTE lik Hitler då.

Brorsorna hängde med ner till IP för att heja på syrran och hennes lag. Mycket oväntat och väldigt roligt (för mig i alla fall). Jag fick löpande kommentering, mest i form av förbättringsområden (brist på passningsspel, många långskott från många ”soloartister”..), men också positiva saker, t ex att syrrans mål var jättesnyggt. TIFen vann 7 – 3, eftersom domaren inte räknar målen i deras serie, sprang Joanna och Vilma fram efter matchen och frågade vilka som vann. De svart-orangea vann (7 – 3, vet vi som räknade, 10 – 2 hävdar Joanna).

Vansinnigt iskallt, trots att det såg så varmt och skönt ut från köksfönstret. Jag vände vid dörren och bytte shortsen mot långbyxor. Ibland jobbar hjärncellerna…

Det var dags för P07fotboll att nattvandra på byn, och Claes kände sig tvungen att ta på sig det. Jag hakade på, men då fattades det en för att komma upp i minimiantalet 3. Så Kela lös upp och sa att hon gärna ville gå med! Och då hakade Andreas på. Och när Stefan hörde att tränarkollegan skulle gå, så hakade han också på. Plötsligt var vi fem flitiga myror. Lugn kväll på byn.

När tredje timmen på vandringen närmade sig sitt slut, skojade Andreas om att han fan skulle rulla ner för backen. ”Ja, gör det!”, utmanade Kela, så rullade gjorde han.

Fyra timmar gick hyfsat fort ändå, i detta knäppa men trevliga gäng.