Marcus firades om och om och om igen. Och ett kompiskalas återstår.
Kusin och farmor grattade:
Så var det då äntligen dags (tack vare Linda, annars hade vi antagligen inte kommit oss för att masa oss dit). Som de längtat och väntat, barnen.
På väg:
Lustiga huset! Efter flygande mattan, som fortfarande avslutar besök i lustiga huset, slutade Joanna inte tjata om att få flyga igen.
Skjuta lite gevär. Claes satte alla sina fem skott i mitten och fick en pokal ”Mästerskytt”. Då vet vi vad han kommer prata och skryta om de närmsta 50 åren:
Claes, grabbarna och jag åkte berg-o-dalbanan Twister. Väääldigt pirriga magar på grabbarna innan, men sen kunde de nog tänka sig att åka igen. En annan gång. Jag åkte med Marcus och han funderade en del i kön innan åket och berättade efteråt:
– Jag var väldigt nervös. Men sen tänkte jag att man inte skulle få åka om det inte var säkert och då hittade jag lite mer mod.(Han uppfyllde precis 120 cm-längdvillkoret). Så här såg han ut precis efter åket:
Under tiden var Linda med Joanna på lilla sidan:
Och skämde bort henne med sockervadd:
Det allra sista vi gjorde var att spela. Marcus och Mattias fick hoppa in bakom disken och hämta vinsten:
Grabbarna turades om att bära vinsten till bilen (som stod nån km bort):