Månad: september 2015

We heard it through the grapewine: GRATTIS faster, syster, svägerska Lotta till docenturen. Gissa om vi ska skryta på byn om att vi känner docent Lotta Falk.

Marcus – Jaana: 2 – 9

Claes – Jaana: 5 – 9

Ok, ok Mattias fick stryk av Claes, Mattias slog Marcus i en match och de spelade oavgjort i en match. Vi vet alla vem som äger på lufthockey, för att prata som dagens unga. Yngre.

Badkruka sig en liten stund, försöka tycka att det är ok att bada i kall pool fast varma havet är på andra sidan gångvägen. Men de här två sälarna trivdes i poolen.

 Fika lite:   Fota ungarna i en triljon olika konstellationer, samtidigt som de slåss om att få stå i ”rätt” hål:

 Gå ner till havet, gå längs med hela shoppinggatan med tre gnälliga ungar, som inte allsvill ner till havet. Stänga öronen och bara gå.

Komma ner till fin sandstrand. Lugn. Ro. Sen vill ungj-arna, som gnällde hela hela vägen om hur de inte ville till havet, inte gå UPP ur havet.
   
Känna sig lite i behov av att hämnd-gnälla hela vägen tillbaka, men sen komma ihåg att jag inte är 3, 6 eller ens 7 år längre.

Beundra Marcus som går i ett brittiskt högkvarter (som det verkar) i sin coola svenska fotbollströja:

 Middag snart sen ska jag spöa skiten ur gnällspikarna i lufthockey. Och Claes.

  

Vi är på Arlanda i (minst sagt) god tid. Ungarna hittade inluftens inblåshål:  Hår, klänningar och tröjor flög lite i förväg.

Vi käkar en burgare/korv på Sassagrillen, eftersom kocken sover hemma efter nattjobb.  Glömde ta servetter, men Mattias är inte orolig:

– Vi har ju trots allt med oss servetter som aldrig tar slut. 
– ?
– Hundarna. De slutar aldrig slicka.

Premiär för barnen idag: motionslopp! Vi startade i olika startgruppen allihop och vi hade med oss bästa mat-, material- och peppcoachen också ( tack Monica, aka farmor).  Joanna och Marcus sprang 250 meter.

  Marcus var lite rädd, sa han efteråt. Modig kille som gör saker ändå, trotsar rädslan!  Mattias sprang 1.2 km på ca 6,5 minut. Bra jobbat!

 Jag sprang en mil. Jobbig bana men alla fick medalj!

En timme kan ju kännas olika lång. Till exempel beroende på om man står på plan eller hänger bredvid.   

   

-Mamma, mamma, fota mig och Milou!  -Milou slickade mig!

Ja… Hon gillar ju sylt och runt munnen på ungarna är ett hyfsat säkert syltställe.

Jenny fyllde trettio år för ett år sen och nu var det dags att fira det igen.   Jag föråt mig på galet god fisksoppa med gudomlig aioli, men sen proppade jag ändå i mig cheesecake, som också var fantastiskt god. Jag var nog inte ensam om att äta lite, lite för mycket.

  Ville ta en groupie med mamma/mormor/farmor, men hon stenvägrade:  Stort tack, Jenny, för kalaset, och det i ett alldeles nytt och finfint kök!