Månad: juni 2015

Coola killar i 25 graders värme och strålande sol.  Vi träffade mormor i Tyresta by, medan Claes försökte sova några timmar mellan två nattpass. Vi grillade korv och käkade också glass och lördagsgodis. Småfalkar på grönbete:  

Å, den lyckan när man hittar en badbomb i form av ett guldägg.  

Ungarna har en alldeles egen ”langare” av badbomber, de bortskämda små falkarna.

-Vi turas om att sitta längst fram!   Planen misslyckades redan vid första bytet.

 

Föräldrar mot barn. Det var ganska fullt på elvamannaplanen: 

   Barnen vann på straffar och sen blev det korv med bröd:

   

  

Ok då, några ord: makalös indoktrinering.

Jag skyndade iväg på ett stort event nu på förmiddagen. Jag fick kryssa mig fram mellan bilar parkerade längs vägen, på trottoaren, från skolan och ända upp längs med Kvarnvägen. Gissar att det såg likadant ut åt VH-hållet.  Jag smög mig ända längst fram och satte mig bredvid våra grannar. Parkettplats! Ännu fräckare föräldrar gick och ställde eller satte sig framför ”scenen” när deras ungar sjöng.  Bänkarna var alltså inte för publik, utan för barnen.

 Skönsång i en halvtimme. En fd etta-gluttare och blivande andra-klassare:  

Grabbarna är på sina fotbollsträningar och Joanna och jag har tid att gå i skogen. Favoritsyssla där är att kasta kottar och pinnar i vattnet.     

Vissa somliga skämmer bort vissa andra somliga med en glad och fin somrig klänning.

 Jag tänker inte skvallra och säga vem det är. Helt apropå ingenting alls säger Sommarflickan Joanna tack till faster Linda.

 Li tog studenten idag och vi åkte till Gudö för att fira med henne. Joanna hittade Lotta och förvandlades till ett plåster som hängde sig fast.

Hjälpa till i köket var också kul:

Glada miner. Större delen av tiden i alla fall.  Joanna hittade en annan favorit, och pillade lite fascinerat på Lis klänning. Marcus fick i uppdrag att fota största kusinen, och gjorde det med den äran:


Sen måste han ha lämnat över kameran mobiltelefonen till någon annan, för de verkar inte ha använt någon självis-pinne (eller gruppis-pinne):

När Linda kom plåstrade Joanna fast sig vid henne istället.

Vi köpte en pall till köket. Tanken var att den skulle användas av ungarna så att de själva kan nå att göra saker. Tanken bakom tanken var att vi skulle slippa lata bekväma ungar som skriker ut beställningar och att vi därmed inte skulle behöva bli arga. Tanken börjar sjunka in hos småfalkarna, såhär en månad eller så efter inköpet. Joanna, som det senaste halvåret har sprungit och hämtat pallen från badrummet (i smyg) när hon vill nå upp till saker hon inte får ta, har nu också börjat använda kökspallen för att göra saker hon får göra.
-Jag är törstig.
-Då får du dricka vatten.
-Jag vill det.
-Ta det då.
-Jag når inte. (Eller egentligen sa hon ”jag inte nå”)
-Ta pallen.
-Jaha, sa hon som om det var en högst främmande tanke och idé, men gjorde sen det: hämtade pallen och tog ett glas vatten. Efter att ha spolat vatten och lekt med det i en kvart och blött ner sig själv och annat. Man kan inte få allt, hur man än vänder sig… osv.

 De små sakerna här i livet…