Joanna på dagis, till Agneta som sagt åt henne att äta:
– Jag inte vill du säger till mig.
Men det gäller väl oavsett vilken tillsägelse hon får. Lite okopplat till just det här, men undrar när ”inte” ska hamna på rätt plats i en mening för första gången?
Medan Mattias var (ensam) på sin fotbollsträning på konstgräsplan var Marcus på sin träning (med Claes) på riktiga gräsplanen (för självklart är träningarna förlagda till samma tid, samma dag, men olika ställen): 
Den enda killen med TIF-kläder på sig det är Marcus det.
Och under tiden var jag och Joanna ute i skogen med hundarna: 
Vi tror att igelkotten bor under altanen.
Hundpromenad med Nadja och Olsson, två timmars avkoppling från bråkiga Småfalkar. Två älgar såg vi, lite klent med bildbevis men de där två prickarna där längst bort, det är älgar det:
Vi klarade oss nästan undan regnet, men sista km började det regna ordentligt. Vi blev mötta av en paraply-patrull, som kom till undsättning sista biten (aningens försent).
Marcus har pratat om bästisen Jonatans kalas i veckor. Idag var det så äntligen dags. Jag möttes inte av ett godmorgon i morse, utan av ” Idag är det Jonatans kalas”.
Det var en lyckad tillställning, där Marcus och Jonatan höll låda oavbrutet, föll in i varandras tankegångar och berättelser.
Och hästtjej också, så småningom.
Såhär tomt var det inte framför TIFs mål många sekunder idag. Mattias stod i mål och utan honom hade det lätt blivit ytterligare 20 mål i baken förutom de åtta de släppte in.
Det var plötsligt lite tyst och jag undrade lite var Joanna var. 
Hon hade nattat sig själv.
Grabbarna vill sällan följa med på hundpromenader numera, men Joanna ställer upp:
Ibland måste jag dock koppla Milou, så att Joanna ska få hålla i kopplet.