Åtta plusgrader, snö som smälter fort och ger barmark, fåglar som kvittrar (eller som Claes uttryckte det ”Ett väldigt visslande på fåglarna nu”, ok kanske att han sa något annat än ”väldigt”, men vi kan väl låtsas att det inte var en svordom), ljuset på väg tillbaka, allt gör att man fort glömmer att det bara var några dagar sen jag kunde dra Joanna på hundpromenader:
