Månad: april 2014

Marcus klockan halv åtta fredag morgon;
-Får jag chips?
-Näe!
-Men det är ju fredag?

Marcus har vissa egenheter för sig, saker ska liksom vara i ordning; i en särskild Marcus-ordning. Badrumsmattan måste t ex ligga rakt, röda pennor måste vara med röda pennor, blåa med blåa. I morse blev det lite jobbigt för honom när han såg att Mattias stjärna hade suddats ut lite.

– Kan du fixa Mattias stjärna?
– Vaddå fixa? Den är ju där.
– Den är trasslig.

Marcus tiggde om att få en frisyr, jag sa att han har en frisyr, men nähä, det har man inte om man inte har hårvax. Han fick ingen frisyr, men väl naglarna målade:

Mattias lärde mig ett nytt namn på långfingret: fulfinger.
– Det finns ett fult ord på f som man kan säga med det fingret.

Tre lådor och två legohuvuden fyllda med legobitar. Legobitar utspridda över hela golvet, i grabbarnas rum, under fåtöljen, i munnen på Joanna. Jag gav mig tappert in i slagfältet utmaningen att hitta en sned, vit legobit med fyra ”pluppar”. Pedagogiska Mattias visade en sådan bit ”fast inte såhär röd, den ska vara likadan men vit”. Jag fattade vad jag letade efter, men inte f-n hittade vi någon sådan bit någonstans!

Skönt att just legoavdelningen inte ligger under mitt ansvar. Den ansvariga stor-Falken får nog ta och fixa någon smartare sorteringsordning. Kan inte vara en så svår uppgift, för det mesta borde vara bättre än rådande kaos.

Vi sitter i bilen och hör en man på radion berätta om sin samling på drygt 500 strykjärn. De ska flyttas till ett alldeles nyöppnat strykjärnsmuseum nu. Snillena i baksätet:
– Vad är strykjärn? undrar Marcus.
– Det är ett sånt där som farmor körde över min overall med, svarar allvetande Mattias.
Jag undrar om Marcus blev klokare av det svaret. Och om Mattias vet varför farmor körde över overallen med den.

Lördag, strålande sol, Claes jobbade 8-20 och jag åkte in till Junibacken med småfalkarna. Hade väl lite planer på att fotografera dem nu och då och det gjorde jag, ca fyra foton, sen var jag fullt upptagen med att hålla koll på minstingen.Inramade falkar:


Joanna är en tuff tjej, hon hade inte många hämningar, klättrade överallt utan att tveka, ramlade väl nu och då men hade inte tid att känna efter utan hoppade upp direkt och drog iväg igen. Hon tvekade inte att försöka brotta sig förbi större barn, och sa definitivt till om någon försökte tränga sig förbi henne i en smal trappa, på ett mycket tydligt sätt, tro mig!

Lilla gubben var lite populär, det som gick hem bäst var väl sagotåget och alla rutschkanor.

Marcus funderar mycket och det är inte alltid lätt att hänga med i professorns tankegångar:
-Idag kan vi bara säga mamma.

Det tog ett tag innan jag fattade vad han satt och funderade på. Claes jobbar 8-20 idag och ja, det kan väl hända att jag nu och då frustrerat bett ungarna att testa säga ”pappa” istället för ”mamma”.
-Pappa hör ändå inte, konstaterade Mattias som direkt fattade vad Marcus menade.

Marcus och Joanna är hemma med Claes medan jag och Mattias är på innebandyträning. Claes övertalar Marcus att låta Joanna vara med honom på deras sida (dvs på deras sida grinden). Marcus låter sig motvilligt övertalas (”Hon förstör bara”) och de leker ett tag.
-Pappa, nu får du ta Joanna.
-Vaddådå?
-Jag måste gå på toa.
-Gå på toa du.
Toabesök.
-PAPPA! Du har inte skött dig! ropar Marcus upprört efter toabesöket.

Claes hade underlåtit att vakta Joanna, som hann plocka isär Marcus legobil.

Efter några dagars strikt diet på blåbär (eller blåbärsliknande smet från en barnmatsburk), morot, yoghurt, riskakor och annat mag-vänligt, så fick Joanna äntligen äta vanlig mat. Och som hon åt!

Tur att Claes hade kokat makaroner för ett helt kompani, det gick åt en del! Och falukorven slogs de nästan om, småfalkarna.

Molly fyllde tre år häromveckan och det firades ju såklart. Mycket gott att äta, många barn att leka med. Och jag lyckades stoppa några mer eller mindre ovilliga objekt att fotografera:

Födelsedagsbarnet var väldigt upptaget med att leka, men tog sig ändå (motvilligt kan tilläggas) tid att ställa upp för fotografering:

Sen hittade jag för all del en linslus också:

Liten klappar mindre: