Marcus hade fått en remiss till öron-näsa-hals-läkare på Sophiahemmet, så han fick hänga med mig till jobbet på Styrmansgatan (eller Strandvägen som vi brukar säga, eftersom vi har balkong åt det hållet). Jag fick i alla fall lite grann gjort den dagen, Marcus var upptagen med plattan:
”Han pratar som en vuxen”, tyckte Ami om Marcus. Och han var stor när vi kom till sjukhuset, modig, som gapade stort och tydlig, när han svarade på doktorns frågor. Hans polypkörtel täpper till luftgången lite, men eftersom han egentligen inte har större besvär kan vi välja att vänta och se om det växer bort eller operera bort en bit av körteln. Vi är bra på att avvakta, så det gör vi några år i alla fall (eller tills han får eventuellt får större besvär än att han låter när han käkar och låter lite täppt).