Månad: oktober 2013

Handla med tre ungar kan vara påfrestande, men den här gången gick det bra.

Vet inte om Mattias hade svårt att bestämma sig för vilken lek de skulle leka, men såhär såg han ut häromdagen. Riddardräkten, brandmanna-attiraljer och flytväst. Det brann tydligen både här och där, så han var mest brandman i alla fall.

Marcus visste vad han ville vara, så han är en ren riddare:

Claes och Joanna äter lunch. Joanna ser sig omkring och får syn på ett foto på mig:
-Mamma!

Och när jag kommer hem så grinar hon numera inte, utan hon blir glad! Det är mycket roligare att komma hem till en glad unge än en unge som börjar grina när hon ser en, kan jag meddela.

Vi har namnband som ungar kan ha på armen, så att någon kan hjälpa dem tillrätta om de går vilse. Claes upptäcker att Mattias har hittat dess namnbanden och ”kladdat” på dom. Claes säger till Mattias att vi nu inte kan använda dom där namnbanden.
Mattias är helt oförstående:
– Varför inte då, det står ju 0705451356 på dom?

Claes stod svarslös (det angivna telefonnumret är mitt).

Vad är det som händer där utanför? Vad håller de på med? Jaha, de har uppenbarligen skjutit upp något på taket.

Och är man inte tillräckligt lång, får man fundera lite:

Mattias fyllde 6 år när vi var på Cypern och på fredag kväll, när vi kom hem (18 okt), började han undra när vi skulle fira honom.

På lördag förmiddag föreslog vi att vi skulle se om någon kunde komma över på söndag kväll, men det förslaget reviderade vi snabbt när vi såg Mattias underläpp börja darra vid tanken på att det skulle dröja ytterligare ett dygn innan den stora dagen skulle firas. Vi fick ju ändå ihop några tappra själar med kort varsel! Schysst!

Mattias är fortfarande väldigt generad när vi sjunger för honom. När ska det månne ta slut?

På vår fina skogstomt på landet finns det vissa planterade växter också:

Bland annat ormbunkar, vilka jag är löjligt förtjust i (och saknar från gamla huset i Väländan).

Där uppe i boden ska jag sitta många timmar, är det tänkt, och plugga inför EQE-tentan.

Hemma igen, vilket innebar en temperaturförändring på över 30 grader. Men det är rätt fint nu, och Joanna har börjat gå delar av en hundpromenad (i motsats till att sitta i vagnen alltså).

Klicka på bilden så ser ni ett underbart leende levererat av Joanna (trots hösten och kylan).

Joanna trivdes också i värmen och på sandstranden. Ack, hon måste sakna sin solsemester-diet som till stora delar bestod av sand.

Claes var förvånansvärt olik sig själv när det gäller badkrukebeteende. Han hoppade i utan att hålla på att ta sig i en centimeter i taget, sådär som man är van att se honom göra.

Denna kaktus passerade vi i princip dagligen och i princip dagligen var grabbarna tvungna att berätta olika kaktus-relaterade historier (mest om hur Blixten har såna där han bor).

Joanna chillade i skuggan under parasollet tuggandes på en persika.

30 grader varmt, ljumma stilla vindar, varmare än vanligt, slutet på säsongen vilket innebar rätt lugnt med folk på hotellet och platsen, ingen större trängsel vid poolen eller slagsmål om solstolarna.

Vid sex-tiden nästan varje kväll var det mini-disco, där ungarna fick dansa till t ex Sean Banan, Honky Tonk sång och Psys Gangnam style. Marcus (framförallt han men också Mattias) älskade detta och det var underbart att se hans koncentrerade min där han stod längst fram på scenen och härmade barnledarens rörelser. Just på fotot nedan står de framför scenen, men det gjorde de bara sista sången som alltid var Bernie & Lollo sången.

Havsvattnet höll nästan badkarstemperatur och det var underbart att bada i det klara, varma vattnet. En enda dag var det hyfsat stora vågor, och grabbarna stod en halvmeter från strandkanten och blev ändå omkullputtade av vågorna.

Marcus är ett vattendjur och väldigt orädd, han hoppade glatt i på det djupaste stället av poolen (den lilla pricken längst bort vid pooltrappan är Marcus).

Sen kom då den dagen då vi skulle åka hem, en inte så efterlängtad dag, men vi tog oss igenom den, inklusive FYRA timmar på flygplanet med tre rastlösa ungar. Inte så roligt.

Vi laddade med hamburgare inför flygfärden.Vilket visade sig behövas.. jeezuz, jag hör talas om folk med ungar i vår ålder som flyger till Thailand och ännu längre och jag undrar vad de drogar ner ungarna med för något.

Tack till alla inblandade djurvakter!