Småfalkarna och annat

Vid ett-tiden tappade hela kontoret kontakten med det avlägsna virtuella kontoret (remote desktop). Det gick med andra ord inte att jobba, om man inte hade varit så listig att man hade skrivit ut något jobbmaterial. Det hade jag ju nu inte gjort, så istället för att sitta på kontoret och bli mer och mer irriterad på att allt ska vara så himla datoriserat, packade jag ihop och åkte hem. Hämtade grabbarna på dagis och åkte till deras mormor.

Vi hade fått en inbjudan till en tillställning på mormors balkong. Vad vi gjorde där? Vi planterade potatis! Eller ja, grabbarna planterade potatis, grävde i jorden, skvätte jord på balkongen, stoppade ner potatisar och och vattnade. Och nu hoppas vi att det blir nya små potatis som grabbarna kan skörda vad det lider.

Och fika-älskande Marcus fick såklart fika:

Joanna har börjat resa sig upp, stödd mot olika saker. Igår satt hon på vardagsrumsmattan och lekte när hon fick syn på Marcus, som satt i sin fåtölj och åt glass. Hon kröp snabbt iväg till honom, reste upp sig med hjälp av fåtöljen och satte igång att tigga glass. Storebror var helt kallsinnig, ville absolut inte låta syrran få slicka ens en gång.

Men hon var glad ändå. Och fick slicka en gång på största storebrors glass.

Japp, nu är det dags! Vi ska få ordning på framsidan. Här är en före-bild:

Och eftersom vi har lejt ut uppdraget så kommer det att bli klart redan i år. Efter-fotot kan komma att publiceras redan innan midsommar.

Söndagmorgon vid halvåtta tiden var det dags för morgonpromenad med hundarna. Min förhoppning var att Joanna, som varit vaken sen halv fem, skulle somna. Mattias studsade till min stora förvåning upp och vill hänga med. Ganska snart visar det sig varför:
-Kan vi gå till min skola?
-Ja, kan vi väl.
-Jag vill visa dig var jag ska gå. B-vingen. Inte ryggraden, och det finns A-vinge också, och man kan gå så (han visar med händerna) och sen svänga så och då kommer man….
Det finns en liten grabb i Tungelsta som är väldigt förväntansfull inför sin skolstart. De har börjat göra studiebesök där nu med dagis, de besöker förskoleklassen och de blivande fröknarna en eller ett par gånger i veckan.

Mattias visade den ena klätterställningen också:

Och såhär bra gick det med att få Joanna att sova:

Hon ville klättra ur vagnen och leka med Mattias.

Årets första (utomhus)glass intogs i Nynäshamn i helgen. Men först skulle det lekas på Hoppetossa och Joanna gjorde gung-premiär:

Vi skaffade en kompostkvarn för att försöka få användning av alla grenar och kvistar som våra björkar släpper.

Och är det något som grabbarna (alla tre) är pigga på, så är det att leka med leksaker.

Jag täckte de stackars thuja-buskarna med fliset som blev. I bästa fall kan vi lära Kim att låta bli att gräva upp dom, då har de kanske en liten chans att ta sig efter den tuffa vintern.

Claes har bytt ut sin Galna Professor-look…

…mot en mer städad en:

Årets frisörbesök avklarat då.

Grabbarna bråkar med varann och vi försöker lösa konflikten (utan större framgång). Marcus blir lite orolig att han inte ska få följa med till farmor som fyller år (vi kan väl möjligen ha nämnt att man måste sköta sig på kalas). Oron bubblar över:
-Jag vill följa med och fylla farmor.

Kanske pratade han så fort så han tappade något ord här eller där.

Vi åkte till Tyresta by och gick barnvagnsrundan, den där rundan där man kan dra barnvagn hela vägen runt och där man kan Ringa Naturen. Så naturen vi ringde och grabbarna turades om att visa vägen till skyltarna där man skulle stanna och ringa.

Vi ringde Naturen och fick höra olika saker om det vi såg och om Tyresta by, t ex att det låg 80 m under Östersjöns nivå för 11 tusen år sen och att staren härmar andra fåglar. Marken har stigit en del de senaste årtusendena med andra ord och tyvärr kände vi varken igen bofinkens sång eller lövsångaren trots att vi fick höra båda. Alla lyssnade dock inte på Naturen, Joanna försökte överrösta Claes som gick och pratade i telefon.

Men hon var nöjd och glad hela vägen runt och hann även med en lite tupplur innan lunchen, som bestod av korvar man grillade själv över öppen eld (ja, inte för henne då, hon fick en trist burkmatslunch).

Grabbarna traskade på hela vägen, alla 5 km som rundan var. Vi undrar om det är vi som är snett ute som låter en 3-åring och en 5-åring gå en 5-km runda, eller om det är de som skjutsar runt ungar i vagn, ungar som ser ut att vara i 6-7 års åldern.