Småfalkarna och annat

… och uppe och går. Inte helt utan hjälp, men med stort intresse, pinnar hon fram.

Och ibland glömmer vi att ta ut nappen, så då får man bara föreställa sig det nöjda leendet (och klickar man på bilden så ser man skrattgroparna och då är det lätt att föreställa sig det underbara leendet).

Vatten, vatten, vatten. I väntan på årets badpremiär så köpte vi vattenkanoner till grabbarna. Marcus älskar att leka med vatten, han sprutar gärna med sin vattenkanon, men han gillar INTE att bli blöt om kläderna. Så när Mattias vill leka vattenkrig, så blir det… krig. Som i bråk så tårarna sprutar. Bra idé, det där med vattenkanoner. Den funderade vi länge på. Men att spruta på icke-levande mål (flaskor och annat) tycker båda om. 

Helen fyllde år, fika i trädgården och lek med solsängen (som blev en rutschkana). Glada grabbar igen, efter traumat att upptäcka att kusinerna var kvar på Muskö och inte skulle busa runt med dom.

Joanna älskar att gunga, stort leende och glada ljud.

Men, som de säger på andra sidan Atlanten, what’s not to like?

Kolla, kolla vilka sötsaker vi sprang på hemma hos Janne och Helen:

Och Joannas ansikte var garanterat fritt från matrester efter pusskalas.

Jeppe och Joy, störttrevliga valpar.

Grabbarna bygger kojor av filtar och köksstolar och vill såklart sova i bygget. Vi övertalade dem att välja ett av rummen istället för det ljusa allrummet utanför och sa att de kunde sova på golvet där. Det är tydligen jättekul/jättespännande:

Hade jag varit lite mer skärpt hade jag igår kväll kommit på att det därmed fanns en tom säng i det andra pojkrummet. Men jag var inte så skärpt, och trängdes istället med Joanna, Claes, hundar och katter i vårt rum.

Så fick de då äntligen sina efterlängtade frisyrer, ”en sån där taggig, vill jag ha”.

Kim står heroiskt ut med att agera klätterställning. Suckar ibland, morrar ibland, men är så löjligt snäll med Joanna.

Man får rädda honom och plocka bort klätterapan många gånger, hon verkar lära sig vissa saker långsamt.

Vi åker in till McDonalds och grabbarna får en varsin ”glad måltid”. Mattias får syn på en polisbil.
-Jag vet varför det alltid är chefen som handlar på McDonalds, meddelar Mattias.
-Vaddå för chef?
-Ja, brandchef och polischef.
-Jaså, varför då då?
-De andra killarna på brandstationen har så stora bilar.

Så nu behöver ni inte undra över det längre. (Jag misstänker att han tänkte mest på ”kör-igenom” varianten).

Brantbrink. Vi skickade in grabbarna i skogen, sa åt dom att gömma sig så skulle vi skicka ut hundarna att leta efter dom. Tjejerna brydde sig inte om att hitta grabbarna, de letade antagligen efter dummisar, men Kim, han sprang in under granen där de satt och undrade vad de gjorde.

Men det fanns en massa annat att göra också, springa ikapp, kissa ikapp, hitta på en hinderbana, träna på träningsgrejor längs vägen, bråka med varann, skratta ihop, sitta och rita ”planer” på marken…

Och Joanna var nöjd med att klättra runt i vagnen och titta på allt som hände.