Småfalkarna och annat

Jag fick tillgång till Claes foton och blev glatt överraskad av att se att han faktiskt dokumenterar en del saker. Han och Joanna har tydligen besökt Presttorp och fårhagen, för jag hittade ett foto på Marianne som visar fåren för Joanna:

Sen har jag hört att Joanna på dagarna provar lite olika ställen att slagga på, en gång hade hon somnat under köksbordet (hittade inget foto på det). Bildbevis talar för att hon somnat sittandes och lutandes mot soffa och fåtölj:

Enligt uppgift vaknade hon inte ens när Claes lyfte upp henne att sova i vagnen.

Den här helgen återges med fokus på Joanna. Vi glömmer grannungens sönderslagna lasersvärd, vår resa till Farsta för att inhandla ett nytt svärd, som vi la på biltaket och åkte iväg och kom på efter 500 meter att det kanske inte var det allra bästa stället att transportera hem svärdet på och åkte tillbaka för att konstatera att någon varit väldigt snabb på att plocka upp det (hoppas det svärdet föranleder åtminstone hälften så mycket bråk som vi haft med grabbarna denna helg, det vore straff nog för att stjäla en barnleksak). Vi glömmer att vi fick gå och köpa ett nytt svärd, som vi la inne i bilen denna gång (learning by doing). Vi glömmer också alla miljoners bråk om ingenting, Mattias surpuppeutbrott när han blev utslängd från studsmattan av Jari för att att han och Marcus inte slutade slåss. Vi glömmer också alla ”jag-vill-ha..”-utbrott och alla ”jag-vill-inte..”-utbrott, alla bråk vid middagsbordet, alla datorrelaterade högljudda diskussioner. När vi har glömt allt detta och lika mycket till så var det faktiskt en kanonbra helg! Strålande sol och högsommarvärme. Joanna älskar att vara ute och blir arg när vi lyfter in henne. En tjej som har studerat sina storebrorsor vet hur man gör med bandyklubban och bollen:

Joanna surade inte i Farsta, hon lekte tittut mellan pelare.

Och sprang omkring barfota:

Somnade som en stock i bilen gjorde hon också.

Fina kusiner fantastiskt fångat på bild av storkusinen:

Fotograf: Li Nester

Joanna utforskar världen. En bra sak med landet är att vi inte har någon grind till grabbarnas rum och hon kan alltså hänga med dom som hon vill. Allt ska smakas på:

Det är inte sällan man ser henne med något i munnen (sorry, Claes, kunde inte låta bli att ta med det uttryck som du gillar att reta dig på; ”ofta” är inte alls lika roligt att skriva nu som ”inte sällan”).

Joanna är en liten solstråle för det mesta, men hon kan också bli riktigt skitförbannad, till exempel om nån grabb bär på henne mot hennes vilja, eller tar en leksak ifrån henne som hon hittat och vill ha. Den här lilla tjejen kommer nog att bli en utmaning vad det lider.

Alla foton tagna av Mattias.

Grabbarna fick gå ut i skogen igen, med ryggsäck full med picknicksaker: festisar, mackor, mariekex, bananer, godis.

Och min telefon är full med nya foton och filmsnuttar.

Fotona alltså tagna av grabbarna.

I helgen vandrade vi runt i ett medeltida Söderköping. Riddare, gycklare, vägar kantade med facklor, höbalar här och där, trekantiga riddarflaggor överallt, häst-och-vagn-turer, bågskytte, dubbningar, yx-kastning. Av det stora utbudet aktiviteter valde vi ponnyridning med lanser:

De fick försöka träffa tavlan med sin lans när de red runt på den riddarhästutklädda ponnyn (båda lyckades).

Sen valde vi också att gå på Robin Hood showen, där Robins gäng mötte Sheriffens gäng i olika utmaningar till hästs. Vi frågade grabbarna om de tyckte att det var roligt.
-Jag tycker inte det var roligt, sa Marcus med gråten i halsen.
-Vaddådå?
-Jag har inte min riddardräkt på mig, svarade han och saknade den present han fick överlämnad av farmor på sin riktiga födelsedag (27 augusti, tänkte försöka banka in datumet…)
Trots den missen hade de roligt. De tittade på showen med stora ögon i alla fall och Marcus klappade Robins häst efteråt.

En som efteråt var glad att få röra på sig var den här lilla tjejen:

Vi firade Marcus ännu en gång. Han, som ibland hamnar lite i skymundan i sin storebrors skugga, verkade glad över att få mycket uppmärksamhet, han var sprallig, åt och drack, skrattade och öppnade presenter.

Tack snälla alla för att ni fick mellanbarnet att känna sig precis så underbar som han är. Vi siktar på att få upp draken innan snön kommer! Den där presenten som Marcus slet upp och sa
-Ett snöre och blixten-påse.
-Nä, vet du inte vad det är?
-En drake! så det visste han visst.

Marcus fyller år 27 augusti och inget annat, jag hör återkommande rykten (från olika håll) om att han skulle fylla år 28 augusti. Jag var med när han föddes och kan härmed dementera alla sådana rykten! Karolinska i Huddinge har planerade kejsarsnitt på torsdagar, så jag vet dessutom att det var en torsdag (liksom Joanna och My, och Mattias skulle också ha varit född en torsdag om allt gått som planerat, nu missade han torsdagen med ca 1,5 timme och föddes fredag istället).

I tisdags var det alltså fyra år sen Marcus kom och han hittade ett glassogram i brevlådan! Den lyckan! ”Till mig?”, ”Får jag ta en glass?” frågade han och var på väg till frysen. ”Jo, men i Pressbyråns frys” förklarade vi. En lyckad present (Tack, Linda).

Han fick en plånbok och blev så glad, så glad över den med. En som bröt ihop totalt var Mattias, han hade ju inte fått en endaste present. Han surade och grinade på sitt rum ca en halvtimme och tog sen på sig tapperhetsmanteln och kom ut och firade sin lillebror tillsammans med JariJennyMayaMollyochMy.

Middag och grön tårta med lila ros (som jag tiggde till mig på IcaMaxi eftersom Claes sa att de sagt på dagis att det var det Marcus drömde om).

Vi firade honom igen hos mormor igår (där Mattias fick en plånbok!). Kanske ska han firas nån mer gång också (men det går lite segt med bestämmande av dag där), som tur är behöver han ingen förberedelsetid alls för att käka tårta med släkt och vänner, han ställer upp dygnets alla timmar gissar jag.

Gräsklipparen vill inte starta, så nu senast tog Claes med sig startgas. Han sprejade gas och drog i snöret, om och om och om igen. Den gick nästan igång, men den här gången fick Claes ge sig. Nästa gång hotade han att ta med sig fler verktyg och då får vi se om gräsklipparen får ge sig och om vi därmed kan ansa djungeln av gräs lite grann i alla fall.