Småfalkarna och annat

Grabbarna fick varsin katalog från någon leksaksaffär. I katalogen, som de behandlar som en riktig skatt, kan man kryssa för de saker man önskar sig. Mattias på morgonkvisten:
– Jag har kryssat för Joanna-saker också. Jag vill ju inte att hon ska vara utan klappar från tomten.
Måhända är det sagt helt utan baktankar (vilket jag tror), men man skulle ju alternativt kunna gissa på att han försöker samla snällhetspoäng för att kompensera alla minuspoäng han har – eller åtminstone borde ha – hos Jultomten.

I bilen på väg hemåt häromdagen frågade Mattias om tomten finns på riktigt eller om det är någon som har klätt ut sig. Jag vill inte ljuga, så jag låtsades inte höra för att slippa svara. Sen hör vi grabbarna diskutera i baksätet att han nog finns på riktigt. Jag vet ju egentligen att det finns riktiga tomtar, för vi har faktiskt en del riktiga Tomtar på jobbet, med äkta vara på loftet. Bland alla Nötter. Och så finns det några normala medarbetare också.

Fullpackad kom hon från Lund, och i bagaget visade det sig finna både det ena och det andra. Marsipandeg, pepparkaksdeg, pepparkaksformar, present till Joanna. Och tjejen som var på snabbvisit i Stockholm hade också tålamod att baka med grabbarna, som var överlyckliga.

Såhär fina marsipanfigurer blev det, och pepparkakorna är minst lika fina (och goda). Många, många figurer och kakor har det ätits.

Besök på Göta Lejon för att se Priscilla öknens drottning hanns också med och svampplockarpromenad i skogen (resulterade enligt uppgift i över två kilo svamp). Jättetack Pernilla!

På Allhelgonahelgens sista dag, söndag, kom vi iväg till Lidingö kyrka.

Besökte farfars grav.

Vi kom (såklart) inte iväg själva inte, draghjälp och sällskap fick vi av både farmor, faster och stor-kusin.

Hade jag uppdaterat bloggen lite oftare hade jag antagligen kommit ihåg vad grabbarna funderade på då. Men nu är livet som det är, full fart jämt och ständigt, så bloggen hamnar lite på undantag.

Sen hämt-middag hos farmor. En del hot (hot för en del, drömmar för andra) om att skickas på uppfostringsanstalt hos faster. Funkade sådär på ljudnivån.

Nu är den äntligen här, den klassiska gluggen:

Mattias kom och berättade för oss att en kompis sagt att det är mamma och pappa som är tandféen.
-Varför skulle mammor och pappor vilja ha barnens gamla tänder?
– Nä, jag trodde inte det heller. Det är tandféen som samlar på tänder.
-Mmmm.
Jag tror att Knattetanterna (barnpsykologerna på Knattetimmen) skulle vara lite missnöjda med oss, de som inte ens tycker att man ska lura i barn att det finns en jultomte.

För framtida bevis, vill jag bara ta det till handlingarna att Mattias 6-årsdag firades ordentligt även av JariJennyMayaMollyMy och JanneoHelen och mormor också. TACK till er!

Claes ska vara på landet med småfalkarna hela v. 44, dvs. höstlovet. Han ber grabbarna packa och de gör det. Hur många extratröjor hade de med sig? Prick inga alls. Byxor? Noll. Kalsonger fanns här nere, så de har rena kalsonger i alla fall. Mattias är lösningsorienterad som vanligt, så när hans enda par byxor är blöta står han varken rådlös eller med rumpan bar:

(Det fanns en hårtork här när vi flyttade in och brallorna blev blöta på regniga hundpromenader)

Handla med tre ungar kan vara påfrestande, men den här gången gick det bra.

Vet inte om Mattias hade svårt att bestämma sig för vilken lek de skulle leka, men såhär såg han ut häromdagen. Riddardräkten, brandmanna-attiraljer och flytväst. Det brann tydligen både här och där, så han var mest brandman i alla fall.

Marcus visste vad han ville vara, så han är en ren riddare:

Claes och Joanna äter lunch. Joanna ser sig omkring och får syn på ett foto på mig:
-Mamma!

Och när jag kommer hem så grinar hon numera inte, utan hon blir glad! Det är mycket roligare att komma hem till en glad unge än en unge som börjar grina när hon ser en, kan jag meddela.