Småfalkarna och annat

Den så efterlängtade julaftonen kom till slut. Den började med stor besvikelse, när grabbarna gick upp och upptäckte att jultomten inte hade varit på besök under natten. De väntade och väntade, men ingen tomte. Vi satte oss i bilen för att åka iväg till mormor, glömde några saker, åkte tillbaka för att hämta det. ”Kolla om tomten har varit hemma hos oss!” skriker Mattias upphetsat åt oss. Ingen tomte. Vi åkte till mormor till slut och där hade tomten varit! Lite klent med foton, men ett på Joanna som tittar på lilla My finns:

Om mängden foton hade varit en tiondel av mängden julklappar hade jag varit ganska nöjd:

Ett till foto hittade jag i alla fall:

Tack tomten och alla som hjälpte honom! Småfalkarna är så glada över sina julklappar (och längtar redan efter nästa julafton – då ska vi försöka komma ihåg att fota).

Medan grabbarna var hos morbror (lördag) och farmor (söndag) agerade vi andra tomtenissar och hjälpte tomten att välja julklappar. Claes drömde sig bort på legoavdelningen. Ser ni hur stora StarWars-gubbarna är?! Någon (lycklig/olycklig) person har alltså byggt ihop dessa gubbar.

Såhär trevligt lunchsällskap hade jag.

Joanna fick syn på en gigantisk ekorre och sprang iväg mot den, men väl framme och när ekorren böjde sig ner och bjöd på pepparkaka började det plötsligt klia väldigt mycket på Joannas öra.. sådär som det alltid gör när hon blir lite osäker eller blyg.

Sitter på min stol på kontoret inne i stan. Innan dess satt jag en dryg halvtimme på pendeltåget. Det finns så många andra ställen jag hellre skulle sitta på. Till exempel här:

Fast jag gissar att den här dagen känns ännu längre för två småfalkar som är hemma och väntar på jultomten. En annan liten falk är lyckligt ovetande om tomtar.

Claes, jag och Joanna var och pratade lite med tomten och under tiden var grabbarna med farmor på bio (separat inlägg när Claes laddat upp foton). När vi hämtade grabbarna tog vi, efter tips från farmor, en tur förbi ett omtalat hus i Tyresö känt för juldekorationer. Och det fanns ett och annat att titta på, grävskopa vars kontur var klädd med lampor, släde, tomtar… Svårfotat dock från rörlig bil:

Sen åkte vi till Hundveden och släppte ut hundarna. Med av Claes inhandlade lampor runt halsen. På hundarna alltså.

De såg ut som lågtflygande små ufon när de sprang omkring. De där tre prickarna uppe mot höger i bild är Kims ögon och hans lampa. Det är så mörkt nu, så till och med jag längtar lite efter snö som lyser upp.

Joanna stod och tittade på sammandrag av Globen Horse Show. Jag satt i soffan och tittade, med stigande hopp om att hon ska fastna för hästar.

Den har suttit på tre-kvart länge nu, det har den, men nu fick jag precis rapport om att den fått ge sig, den envisa tanden.

Visst är den väl fin? Och vi valde en som doftar, även om rödgranen tydligen barrar mer än andra granar. Men priset för mindre barr på golvet är mindre julgransdoft, och eftersom doften är stor del av hela poängen med att dra in ett träd i huset är valet ändå lätt.

Igår var det dags. Vi kom iväg för att köpa en gran och gick bland Blomsterlandets granar. Lyfte en gran här och där lite på måfå, och ganska snabbt hittade vi en pärla. En tjock och tät gran som doftar så ljuvligt.

Så nu står den hemma i vardagsrummet och sprider underbar doft. Oklädd än så länge, men det kommer att ändras snart, grabbarna är väldigt tända på den uppgiften.

Även om det inte syns just här, med ljusen på rad, men vi kom faktiskt ihåg att tända ett nytt ljus även tredje advent. Tre veckor i rad, inte illa!

Och Mattias gillar glögg!

Marcus har övat och övat på alla sångerna och verkligen sett fram emot luciatåget:
– Vi ska åka luciatåg, påstod han.
– Va? Vart ska ni åka då? undrade jag men fick så fantasifullt svar så jag fattade inte riktigt.
Nu var luciadagen så äntligen kommen. Vi stod ute och väntade (huttrande) på att ungarna skulle komma i ordning (ungar som inte ville, som ångrat sig, som hade problem med kronor, med mössor, som inte visste var de skulle stå…). Till slut så kom de i alla fall igång med sången, vi stod och försökte se något och applådera på rätt ställen (inte så lätt alla gånger, ibland stod vi och väntade på fler verser, som inte kom), och sen var det dags att gå in och käka medhavd fika.

Inga foton utomhus (vi stod längst fram när vi kom, men folk fyllde liksom på framifrån, så jag, som inte ville fota bakhuvudet på fräcka föräldrar, lät bli utomhusfotandet helt). Men inne passade jag såklart på att fota vår fina lilla pepparkaksgubbe:

Marcus fick, trots att han inte får vara på dagis på fredagar, också följa med till RosAnders och sjunga för de äldre.
-Vi var i gamla huset, påstod han efteråt, lite förvirrande för jag trodde han menade vårt gamla hus i Väländan. Det var alltså mer huset för gamla han menade. Han undrade också var morfar var, han sågs inte till (Claes kanske förklarade att det finns ganska många ”gamla hus”).