Småfalkarna och annat

Efter lunch brukar Claes natta Joanna, som behöver sova ett par timmar.

Claes kommer insmygande och ropar åt grabbarna att komma fort. Vi kutar ut allihop, nyfikna som vi är, och får se en stor (ganska stor i alla fall) älg. Claes försöker fota den:

Jaa, den är väl där nånstans. Kanske. En liten spoling till tall finns i alla fall med på bilden (om man vet var man ska titta), och vid den tallen finns också en av våra sex tomtgränsrör. Tallynglingen står där mellan två av alla de stora tallarna och måste kanske fällas när vi sätter upp staket. Kanhända att den då har blivit lika stor som sina grannar. Det här är i alla fall utsikten om man sitter på altanen och kollar åt vänster.

Vi åkte in till Norrköping en dag och hittade en trevlig, skuggig runda vid Motala ström. Först gick vi över en bro, Femöresbron, namngiven efter slanten det förut kostade för att använda den.

Slant modell större, men som vi som levde på artonhundratalet faktiskt känner igen:

Massor med härliga träd finns det längs strömmen.

Längst bort på rundan:

..över en bro, förbi Norrköpingsanstalten, in i Folkets park, glasspaus, strandpromenaden tillbaka. Vi hann också med att fota ett tiotal livbojar.

Marcus vågar hoppa från hopptornet:

Claes vågar hoppa från hopptornet:

Mattias och jag har också vågat hoppa från hopptornet, och Joanna vågar gå ut i vattnet en ganska bra bit. Söt tjej på väg till bilen efter badandet:

Tisdagkväll, middag (ute) avklarad. Smafalkar med mycket energi kvar trots flera timmars badande. Detta är resultatet och anledningen till att Claes muttrande står på stegen:

Han plockade ner ungarnas bumerang-frisbee.

Mattias hade redan plockat ner den två gånger med krattan ståendes på en pall, men den här gången hamnade den nästan uppe vid taknocken och hans längd plus krattans längd räckte inte riktigt.

Grabbarna fick sina hett efterlängtade cykloper igår kväll. De sov inte i dem, men det var nog det de helst velat göra. Så idag är det en (Mattias) som tjatar och tjatar och tjatar om att få gå och bada. ”Efter att Joanna har sovit lunch”, sa vi om och om igen. Så han tog Joanna och slängde ner henne i hennes säng. Nån timme efter att vi hade gått upp.

Men nu sover hon faktiskt och så fort hon vaknar är det då äntligen dags att gå ner till badet. Mina öron behöver det, för det TJATET..!

Claes och Marcus satte sig i bilen och åkte hela vägen hem en dag. På agendan stod vattna blommor, klippa gräs och gå på kalas. Marcus skulle gå på sitt första kalas alldeles ensam (utan Mattias) hos en dagiskompis. Under tiden var vi andra och badade i hundbadet:

Fem av sex badade, den sjätte lekte badkruka och stod och kastade sand i vattnet istället.

Värma sig lite i solen, både den som badade och den som badkrukade sig:

Vi lagade pannkakor till middag. Joanna behöver träna lite mer på det där med att vispa, kunde jag konstatera när jag torkade upp pannkakssmet över hela köket.

Marcus sa att han var lite blyg först på kalaset och att han ville klappa på hundarna som deltog. Men han fick i sig tårta, kakor, bullar och godis i alla fall. Och fiskade i fiskedamm.

Och glad som en lärka var han också, och visade stolt upp sin uppfiskade godispåse.

Marcus påstod att han skulle hoppa från hopptornet. Jaså, sa vi och följde med honom. Han och Claes klättrade upp. Claes hoppade i och Marcus ångrade sig och var på väg ner igen. Ok, sa vi, man behöver inte hoppa om man inte vill, men du får komma ner och lämna plats till de som vill hoppa. Men då hittade han nytt mod och klättrade upp igen. Stod inte särskilt länge och tvekade…

…innan han hoppade i och gjorde värsta magplasket. Men det modet!! Claes erkände efteråt att han ju var tvungen att hoppa eftersom Marcus lovat göra det, men att det kändes rätt högt.

Fotografen ber om ursäkt för de taffliga fotona, men hon höll faktiskt en blivande småfalkssäl i andra handen, en liten Joanna som springer helt hämningslöst på de hyfsat långa och vingliga bryggorna.

Claes hittade en ny knapp på sin mobiltelefonkamera, en Selfie-knapp:

Vi ska nog träna lite mer på det där. Särskilt om vi ska kunna klämma in tre till.

-Det där blåa bredvid toan har gått sönder, kan man gå på toa ändå? undrar Marcus lite oroligt.
-Vaddå för blåa? undrar vi och hänger med och kollar.

Japp, det går bra att gå på toa även om den blåa lukta-gott-gelen har ”gått sönder”.