Småfalkarna och annat

Före:

Efter:

Ett golv kvar att lägga. För nu. Boden ska väl få ett nytt golv också vad det lider.

Före:

Efter:

Andra golvet av fyra avklarat!

Halvmulen morgon gjorde att vi inte var så badsugna som vi brukar vara, så vi bestämde oss för att ta tag i ett jobbigt måste-göra innan vi åker hem: åka iväg med skräp till tippen. Vi packade in tvättmaskin och annat i släpet och oss i bilen vid halv-ett tiden och åkte till återvinningsstationen i Söderköping. GISSA om vi blev förvånade när vi kom dit och en som jobbar där kom och kollade vad vi hade i släpet, grabbade tag i mikron och kånkade iväg med den där den skulle vara. Vi, vana vid Jordbrotippen där man sällan ens hittar någon som jobbar där, blev alldeles stumma. Han hjälpte till!

Med släpet snabbt tömt åkte vi till Norrköping och köpte golv. Vid halvsjutiden var vi hemma igen och käkade middag. Och nu måste ni hålla i er: vi satte igång att lägga golv i ett av rummen! Fattar ni? Som i på en gång, samma dag, från tanke till handling en och samma dag. Vi tömde rummet på våningssäng, tog bort lister och slet ut heltäckningsmattan och då såg det ut så här:

Första raden klar och andra påbörjad:

Alla hjälpte till:

Joanna tyckte att sågen lät lite mycket:

Halv elva, dvs tre timmar senare såg det ut såhär:

Golvet på plats, lister på plats igen. Det jobbigaste i det hela var att få ut våningssängen, och den sena timmen och mörkret gjorde att vi inte kunde fortsätta. Tre timmar från start till mål. Det stora rekordet är dock att vi gjorde allt på en gång, utan att låta det inhandlade få ligga till sig ett halvår eller så först. Vi köpte golv till de två andra sovrummen också, och även till hallen. Få se om det får ligga till sig i ett tag, så att vi kommer tillbaka till snittet på ett halvår. Kanske chockar vi oss själva igen.

Vi studsar till lite när vi går in i köket, det ser så annorlunda ut. Ljust, luftigt och det känns större. Foto taget i dagsljus, inga lampor på i köket:

Nu kan vi diska utan att tända lampan! De enklaste nöjena…

…så firade vi faktiskt Joanna redan på hennes riktiga födelsedag, 2 augusti. Jordgubbstårta såklart:

Stora stearinljus i brist på tårtljus:

Och presenter såklart:

Docka och dockvagn gjorde liten Joanna glad.

Flera SMS gratulationer och telefongratulationer fick hon också på sin riktiga födelsedag, jättekul!

Redan några dagar efter fläktbytet var det dags för kakelbyte i köket. En del av de röda kakelplattorna satt lösa, så efter att vi röjt undan alla sakerna i köket så var steg två, dvs att ta bort det gamla kaklet, fort gjort. Första skivan på plats:

Efter en del funderande över hur och om man skulle fästa den bakomliggande hörnlisten så var skiva nummer två på plats hyfsat fort:

Efter sju timmar var alla plattorna på plats, fogarna satta, elen på plats igen och sakerna tillbakaplockade. Kan kanske låta som lång tid för att sätta upp sex skivor (såga hål för eluttag, lunch, såga till skivor, skruva fast dom och en del annat tog tid), men det flöt på rätt bra. Det är mycket ljusare i köket nu, även om det inte framgår av det här fotot:

En detalj, spana in listerna:

Vi tog alltså bort de gamla listerna ovanför det gamla kaklet, de där listerna som var en dryg halv cm djupa och som gjorde att man inte kunde öppna de båda skåpen närmast väggarna mer än halvvägs. Den detaljen gör att vi nu kan öppna skåpdörrarna helt.

Farmor och faster Lotta tog svängen förbi Söderköping på väg hem från Gotland via Oskarshamn. Tvååringen gratulerades, först var hon väl lite blyg men sen började hon slita i presenterna. Hello Kitty crocs, satt som gjutna på fötterna:

En solhatt fick hon också:

Som att det inte var nog så fick alla småfalkarna en passande skylt också, som varnar för busfrön.

Söt tjej i solhatt:

Det är löjligt mycket getingar just nu, slöa, förvirrade getingar övergivna av sin drottning. Vi slog lätt ihjäl ett hundratal.

Kam och sax åkte fram, tassar klipptes på hundarna och håret på Joanna, som faktiskt satt still när Lotta klippte henne, till skillnad från när jag försöker ansa hennes hår.

Ett besök på stranden hanns med också innan de hastade vidare hemåt.

Claes har vaxat båten, slipat, målat, putsat rutorna, fixat med elen och lanternan, skrubbat invändigt och gud vet vad han har hållit på med. Men så en dag sa han att nu är det sista skruven som ska skruvas in:

Sen var det sjösättning och ivriga småfalkar hoppade glatt in. Vi körde omkring i Gropviken en halvtimme eller så, med en del motorproblem, den tjuvstannade och svarade inte alltid på full gas. Men när den gjorde det, alltså när vi åkte i full fart, så tjöt Mattias av skratt. Jag är glad över att jag inte blev sjösjuk.

Vi har ett litet kök här på landet och Claes tyckte att vi skulle byta ut mikron, ett stort åbäke som upptog en hel bänkskiva, och också byta ut fläkten, som var i vägen när Claes lagade mat. En kombinerad mikro och fläkt införskaffades och har stått och tagit upp plats i extrarummet i över ett halvår nu. Den kombinationshistorien är nämligen djupare än vad köksskåpen är och Claes stod inte ut med tanken på att mikron skulle sticka ut tre centimeter utanför skåpen. Så projektet blev så mycket större än att att bara plocka ner den gamla fläkten och sätt in den nya: köksskåpen skulle plockas ner, plankor spikas upp bakom för att agera distanser, skåpen skruvas upp igen. Sen var det några elledningar och eluttag som skulle läggas till också. Men så kom då den där ”nån dag”-dagen igår, när projektet skulle utföras.
Före-bild:

Skåpen är tömda och den gamla mikron är bortplockad, så man ser inte att den upptog hela bänken närmast fönstret. Skåpen nerplockade och elledningar på gång:

Problem uppstod såklart. Fläkten, som liksom går bakom mikron, kunde inte passas in i den gamla fläktens utblåsrör. Så Claes fick svära och förbanna sakers tillstånd en stund och sen klättra upp på vinden. Om ni tycker att det är varmt ute, så kan Claes meddela att det är rena köldknäppen jämfört med temperaturen uppe på vinden, där under taket. Fler bonusar, förutom värmen, var det trånga utrymmet, att förflytta sig med hjälp av två plankor för att landgång saknades (för att de ##¤!!# klåparna hade ##¤%!!# och ##¤!!# och ##¤!!#), getingbona och inte minst glasfiberisoleringen som kliade så härligt.

Men klart blev det, efter att Claes roat sig några vändor uppe på vinden:

Sen har ju detta fläktbyte lett till att det inte finns kakel på väggen bakom den nya fläkten för att de där #censur# som byggde huset inte kaklade bakom fläkten. Så vi har ännu ett härligt projekt att se fram emot: kakelbyte.
Mattias var väldigt snopen och tyckte att det ser ut som innan. Han undrade väl varför vi hade slösat bort en hel dag utan att vara i havet.

Spana in världens finaste tjej: