Man får inte glömma att tömma Marcus fickor när man ska tvätta hans kläder:
Marcus
Frisör på hemmabesök
Öppet hus på skolan
Fast först var det utvecklingssamtal om Joanna. Det kan sammanfattas i att det är en bestämd tjej med stark vilja. Hmm.. Tänk att de har märkt det.
Sen raka spåret till skolan och bidra till skolkassan genom att köpa popcorn och B- vinge magasin: Marcus ser ledsen ut för han har fått för sig att han får ont i magen av popcorn.
Lämning
Att lämna ungarna och förlora dagens bästa arbetstimmar (6-9) är tufft, men idag flöt allt på. Typ. Marcus är aldrig jobbig att lämna, Joanna grät och tjurade som vanligt och Mattias är glad ända tills vi ska säga hejdå. Då är allt plötsligt tråkigt med skolan, han vill inte vara där, han känner sig utanför, han vill inte läsa, skriva, räkna och inte ha gympa. Allt är jämmer och elände. När jag hämtar dom har de alltid kul och vill inte alltid gå hem.
I väntan på Joannas utvecklingssamtal kl 15 och öppet hus på skolan från 16, så ska jag hinna skriva i alla fall en patentansökan. Uppladdning:
Ny söndagsaktivitet
Det är fler än Mattias och Marcus som tränar fotboll.
Ärftligt?
Claes fick ett uppdrag häromdagen och åkte iväg. Uppdraget bestod i att lägga växeln i parkeringsläget och vrida om nyckeln. Enligt uppgift hade småfalkarnas farfar haft samma sorts startproblem med sin bil. Han ringde dock efter bärgare.
04:45 torsdag morgon
Marcus sover. Mattias och Joanna käkar frukost i sängen och tittar på TV.
Santis cup
Taktiksnack mellan två matcher. Årets blåsigaste dag och vi står på öppna fält. Härliga tider!
Joanna tröttnade på att titta på fotboll (jag tror att hon föredrar ridning!), så hon fick låna min telefon för att spela på. Hon hade också roat sig med att ta cirka 100 foton. En match från Joannas synvinkel således: Medaljutdelning:
Marcus fick låna medaljen:
Söndagmorgon
Veckans löpläxa avklarad! Löpcoachen Malin hade gett långpass i läxa igen, trots hot om backträning och intervaller. Det tackar jag för, trots galet stark motvind från VH till Tungelsta!
Den som pratar med Marianne och Janne E får gärna nämna att den där dåren, som sprang förbi deras hus söndag morgon och vinkade som en galning, det var bara jag det (och inte ett mobilt rödljus, som man skulle kunna tro).